Avsikten med denna bok är att framhålla några särskilda synpunkter i fråga om de djupa sanningar, som ligga till grund för kristendomen, sanningar, som allmänt förbises och endast alltför ofta förnekas. Det i och för sig berömvärda begäret att dela med sig åt alla vad som befunnits värdefullt, att ge vidaste spridning åt dyrbara sanningar, att icke utestänga någon enda från den sanna kunskapens ljus har övergått i ett ovisst nit, som i sin brist på urskillning dragit ned kristendomen och givit dess läror en form, som ofta är sårande för känslan och stötande för förståndet. Befallningen att "predika evangeliet för allt skapat" har, ehuru av erkänt tvivelaktig äkthet, tolkats så att det skulle vara förbjudet att meddela gnosis åt ett fåtal, och har synbarligen alldeles undanskymt ett annat, mindre behagligt yttrande av samme store lärare "given icke åt hundarna vad heligt är och kasten icke edra pärlor för svinen."
Denna missriktade känslosamhet som icke vill erkänna de påtagliga olikheterna i människors intelligens och moral och som inskränker den undervisning, som ges åt de högt utvecklade, till vad som kan inhämtas av dem som stå lägst, varigenom de högre offras för de lägre till bägge parternas skada var fullständigt främmande för de första kristnas kärnsunda åskådning. Clemens av Alexandria säger på tal om mysterierna rent ut: "Också fruktar jag nu, att jag kan råka att, som det heter, kasta pärlorna för svinen, så att de trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga oss. Ty det är svårt att framlägga de fullkomligt rena och genomskinliga orden om det sanna ljuset för orena och odisciplinerade åhörare."
Om sann kunskap, gnosis, skall kunna än en gång ingå som beståndsdel av den kristna läran, så är detta möjligt endast med den gamla begränsningen, och principen om anpassning efter de minst utvecklades mottaglighet måste obevekligt slopas. Endast genom den undervisning, som höjer sig över de outvecklades nivå, kan vägen öppnas för en återupplivad ockult forskning, och studiet av de mindre mysterierna komma aldrig att offentliggöras i tryck. De kunna endast ges av lärare till lärjunge, "från mun till öra". Men de mindre, de som till en mindre del avslöja djupa sanningar, kunna redan nu åter göras tillgängliga, och avsikten med en bok som denna är att lämna en översiktlig framställning av dem och att ange den allmänna arten av det kunskapsinnehåll man har att tillägna sig. Där endast antydningar ges, skall ostörd meditation över de antydda sanningarna skänka konturerna innehåll, och det klarare ljus, som fortsatt meditation kastar över dem, skall efter hand låta dem framträda allt tydligare. Ty meditationen bringar den lägre tankeförmågan till ro, och först när denna, som eljest alltid är upptagen av tankar på yttre ting, försatts i stillhet, kan den upplysas av anden. Kunskap om de andliga tingen, kan endast erhållas på detta sätt, inifrån och icke utifrån, från den gudomliga anden, vilkens tempel vi äro, och icke från någon lärare utanför oss. Dessa ting "skärskådas andligen" av den inneboende gudomliga anden, "Kristi ande", om vilken den store aposteln talar, och vilken är det inre ljuset, som upplyser den lägre tanken.
Detta är den väg, som anvisas av den gudomliga visdomen, den rätta TEOSOFIEN. Denna är icke, som några tro, något slags spekulativt hopkok på hinduismen, buddhismen, taoismen eller någon som helst historisk religion. Den kan med lika rätt kallas esoterisk kristendom som esoterisk buddhism. Den hör lika mycket till alla religioner, icke uteslutande till någon viss. Det är från denna källa de upplysningar hämtats, som meddelas i denna lilla bok, till deras tjänst som söka ljuset, "det sanna ljuset, som upplyser varje människa, som kommer i världen", ehuru de flesta ej ännu öppnat sina ögon därför. Boken kommer icke med ljuset. Den säger blott: "Se ljuset". Så har det blivit oss sagt. Den vänder sig endast till dem som hungra efter mer, än vad den exoteriska läran ger dem. Den är icke avsedd för dem, som äro fullt tillfreds med den exoteriska kunskapen. Ty varför skall man tvinga bröd på någon, som icke känner hunger? Måtte den för dem som hungra bliva bröd och icke sten.
ANNIE BESANT |
