REGLER ATT LYDA

 

Allmänt om reglers ändamål

Ingen aldrig så enkel och elementär skola eller esoterisk grupp kan undvara regler. Reglerna är lika nödvändiga för skolan eller gruppen och dess arbete som lagarna för samhället och dess arbete. Finns inte regler eller åtlyds inte de regler som finns, finns heller inget skol­arbete värt namnet och upplöses snart även den formella strukturen. Detsamma i det civila samhället: ju mer laglydiga medborgarna är, desto bättre fungerar hela samhällslivet, med desto mindre friktion, desto mindre energi- och tidförluster.

Reglernas anda står över deras bokstav, liksom skolkollektivets förståelse för reglerna och förståelsefulla tillämpning av dem står över den blinda åtlydnaden. Därför är det ett naturligt inslag i det egna arbetet att återkommande begrunda reglerna, meditera över dem, för att vinna ytterligare förståelse för dem i deras såväl abstrakta som konkreta innebörd.

Sist som först är reglerna lika många hjälpmedel för oss att vara något mindre mekaniska, något mer närvarande och medvetna. De fem elementära reglerna är:

 

1. Jag är här för att hjälpa, inte hindra, läraren och kamraterna i vårt gemensamma arbete.

 

2. Jag är här för att undervisas, inte för att undervisa.

 

3. Jag är här för att lära mig, för att förstå, inte för att hänge mig åt tro.

 

4. Jag står inte under någon annan disciplin än denna.

 

5. Jag behåller tills vidare för mig själv det jag fått veta.

 

Några långt ifrån uttömmande kommentarer

Till regel nr 1. ”Vilken självklar regel! Naturligtvis tänker jag inte bryta mot den!” vill nog envar utbrista. Men vad som avses är inte i första hand avsiktliga brott, ty det är så litet vi är avsiktliga, utan alla de hinder och störningar i arbetet vi oavsiktligt, omedvetet, mekaniskt åstadkommer i vårt sovande tillstånd.

Till regel nr 2. Enligt österländska lärare är det något för västerländska lärjungar i gemen synner­ligen betecknande att inte trivas i lärjungepositionen utan söka och finna fel i under­visningen,  vilja för­bättra, komplettera, kommentera eller recensera den. Detta är ett beteende, som inte bara sätter ned effektiviteten och tar tid och kraft från det verkliga arbetet, utan är även att beteckna som ett brott mot den naturliga ordningen och en yttring av ohyfs, ett etiketts­brott.

Till regel nr 3. Tro liksom skeptiskt tvivel är den intellektuellt lates utväg. Den som arbetar ärligt och ihärdigt med materialet gör det bäst utan tro och får med tiden en soliditet och grundlighet i förståelsen som är vida överlägsen varje ytlig, känslomässig tro.

Till regel nr 4. Denna regel avser främst det praktiska arbetet med aktiveringsmetoder. Ingen lärare tar ansvar för resultaten, om lärjungen praktiserar emot givna anvisningar, och däri ingår att sam­tidigt följa andra aktiveringssystem. Regeln har också en tillämpning på det teoretiska studiet, men där har den en mer inskränkt giltighet, har mer karaktären av pedagogisk re­kom­mendation än uttryckligt förbud, dessutom tidsbegränsad, varnar för splittring av studiet under nybörjar­skedet.

Till regel nr 5. I själva undervisningen finns egentligen inga hemligheter, som skulle behöva för­tigas för utomstående. Regeln handlar i stället om att iakttaga försiktighet med att försöka sprida eso­terisk undervisning till oförberedda, som måste missförstå, också därför att ny­bör­jaren själv inte kan rätt förstå och rätt förmedla. Vad blir det av en felaktigt förmedlad miss­uppfattning? Därmed gör han som regel större skada än nytta, kan i själva verket bygga in hinder hos andra för en senare förståelse. Kategoriskt förbjudet är varje yppande för utom­stå­en­de av vad som framkommer i sam­band med lärjungarnas redovisningar av det egna arbetet. 

 

Utlagt på internet den 18 april 2008.