ÖVNINGAR

 

DEL TRE

Tillkommande övningar 1–10

 

1. Icke-reaktiv inställning

Man bör dagligen odla inställningen att förhålla sig passiv till den egna personlighetens reaktioner. I oförvandlat tillstånd är människan föga mer än ett paket av färdiglagade mönster av vanemässiga reaktioner. Om hon vill utveckla medvetandet, måste hennes väsen växa på bekostnad av personligheten.

Annorlunda uttryckt: I människans oförvandlade tillstånd är personligheten med dess mekaniska ”arbete” (centrens felaktiga arbete) den aktiva kraften, väsendet den passiva. Allt arbete för medvetandets utveckling handlar om att i stället göra väsendet till den aktiva och personligheten till den passiva kraften. Därvid är den växande arbetspersonligheten den tredje, balanserande kraften. Alltså: i den mån arbetspersonligheten faktiskt växer, kan den utföra detta.

Särskilt viktigt är att arbeta avsiktligt med att inte identifiera sig med värdelösa spontana, mekaniska känsloreaktioner, kritiska, alltför ”individuella” och personliga, värderande. Bara iakttag dem, utan identifiering. Därmed försvagas de och kan efterhand upphöra. Laurency: ”Att ha ett omdöme tillhands för varje nytt intryck vittnar om alltför stor livsokunnighet.” Ytterligare upplysningar ger ett mycket klargörande föredrag av dr Nicoll om att ”vara passiv i Arbetets bemärkelse” (finns på www.hylozoik.se under rubriken DR NICOLLS PSYKOLOGISKA KOMMENTARER).

 

2. Eget arbete på linje tre – graderad övning

Med ”graderad övning” menas en sådan, som visserligen är obligatorisk för alla men likväl måste få utföras på mycket olika sätt allt efter individernas olika graderade förutsättningar. Arbetet på linje tre blir individuellt olika allt efter de individuellt olika nivåerna av kunskap av vara. Lika för alla måste emellertid det grundläggande förarbetet vara: samvetsgrann strävan att fördjupa den egna förståelsen av vad arbete på linje tre innebär dels allmänt, dels konkret för en själv. Med tiden och allteftersom individen mognar i arbetet övergår han från blotta förståelsen till det verkliga arbetet.

Principen och regeln är att inte låta någon längre tid förgå utan att man utför något arbete på linje tre. Vad som menas med ”någon längre tid” avgör individens eget samvete. Det är givetvis nödvändigt att förstå exakt och med samvetet (utan självbedrägeri, utan självlögn, utan inbillning) vad arbete på linje tre är. Arbete på linje tre kan aldrig ha karaktären av underhållning, hobby eller terapi. Det får heller aldrig ha karaktären av ovist nit. Det kan aldrig vara något som enbart roar, berikar, stärker mig själv. Det måste alltså ha ett värde för skolan objektivt sett. Det viktigaste och värdefullaste arbetet för linje tre är det för skolan nödvändigaste, det arbete utan vilket skolan inte kan leva vidare. Arbetet på linje tre måste individen utföra på eget initiativ, utan yttre påstötning.

Arbetet med graderade övningar redovisas inte i grupperna, däremot kan man gemensamt dryfta i arbetet uppkommande problem av allmän art.

 

3. Avsiktligt offer av onödigt

Alla skolregler kan sammanfattas med fem ord: ”Att icke göra något onödigt.” Människa ett, två och tre fyller sin dag med att mekaniskt, tanklöst, sovande ”göra” allt möjligt onödigt: onödiga handlingar, onödiga känsloreaktioner, onödiga tankar. Genom detta onödiga, felaktiga arbete av maskinen förbrukas mycken tid och mycken kraft. Människa fyra eller den som avsiktligt strävar att bli människa fyra måste därför anstränga sig att eliminera mycket av detta onödiga ”görande”. Viktigast och starkast är att avsiktligt offra negativa känslor, negativa känsloreaktioner.

 

4. Överge onödigt lidande

Mycket onödigt, mekaniskt, inbillat lidande kan överges. Ett exempel är självömkan. Ett sådant inbillat lidande kan vara människans käraste ägodel. För många skulle det betyda att de offrade hela sitt liv, om de offrade sin främ­sta negativa känsla. Den har redan blivit en vana. Första steget mot att att göra sig kvitt onödigt lidande är att avstå från det i tanken. En effektiv metod är insikten om högre och lägre värden, en annan är indelningen i verkligt och inbillat.

Allt har sitt pris. Vill man få något måste offra något. Antag att du känner dig missnöjd, kränkt eller sårad eller dylikt. Offra ditt inbillade lidande – negativa känslor och negativ inbillning. Det är en stor befrielse att inse: ”Jag har inget att uppröra mig över. Ingen är skyldig.”

 

5. Tag emot nödvändigt lidande frivilligt och medvetet – graderad övning

I samma mån som människan gör sig kvitt onödigt, mekaniskt lidande, kan hon taga emot nödvändigt lidande frivilligt och medvetet. Nödvändigt lidande är alla sådana obehagligheter, som uppstår på grund av hennes arbete bland människorna, hennes strävan att hjälpa, upplysa och undervisa dem. Ingen blir så hatad, förtalad och förföljd som den som arbetar för att befria människorna från deras okunnighet, visa dem vägen ut ur fängelset. Detta hat, detta förtal och denna förföljelse måste man vara beredd att taga emot, och allt det lidande det medför måste man bära utan hat, hämndgirighet, bitterhet eller självömkan. Icke heller får rädslan för dylikt lidande avhålla en från att göra det nödvändiga arbetet.

 

6. ”Om jag vore människa fyra”

Dagligen och stundligen inför stora och små handlingar ställa sig frågan: ”Hur skulle jag göra det, om jag vore människa fyra?” Icke ångra något redan gjort utan under metania ställa sig frågan: ”Hur skulle jag ha gjort det, om jag varit människa fyra?”

 

7. ”Vakta dina steg” – graderad övning

”Håll din avsikt medveten vid varje steg du tar. Du vill frihet, och det får du inte glömma.” Dagligen och stundligen inför handlingar och icke-handlingar ställa sig frågan: ”Vart är jag nu på väg?” Även: ”Är detta ett steg, som för mig vidare på Vägen eller bort ifrån den?”

 

8. Var närvarande vid fattandet av beslut

Fatta beslut med närvaro, fatta beslutet medvetet. Låt det icke bara ”hända”.

 

9. Studera ditt vara – graderad övning

Ditt vara framkommer i stort sett i hur du tar saker och ting. Exempelvis: Hur tar du oväntade, negativa händelser? Hur påverkar de dina beslut, din dag, ditt liv? Ur vilka av dina centra kommer de spontanta, mekaniska reaktionerna på dylika händelser? I vad mån låter du sedan dessa centra med sina reaktioner styra dig, ditt handlande? I vad mån framträder ett överordnat, iakttagande och styrande ”jag”?  

 

10. Stopp!

Att mitt i en mekanisk, meningslös eller skadlig, yttre eller inre ”handling” bara kommendera ”Stopp!” och avbryta den där och då, inte mera tänka på den.

 

 

LA 2007-11-02.