19  Utnyttjandet av anden

De är ute efter ditt medvetande. Om de kan styra dina känslor och tankar, kan de styra ditt beteende och ta över din personlighet. De kan ta makten över ditt inre.

Dessa “de” kan vara någotdera av följande: väsen på andra frekvensplan, religioner, rörelser inom New Age och sådan teknik för tankestyrning som används av grupper, som står vid sidan om regeringarna, utom demokratisk kontroll, och strävar efter världsherravälde. I detta kapitel skall jag beskriva några av de sätt på vilka “de” utnyttjar människans ande och medvetande, hur vi kan stoppa detta och hur “de” sannolikt reagerar på den förvandling av medvetandet som hotar deras planer så i grunden. Det är viktigt för oss att veta vad som är i görningen, eftersom tankestyrarna i alla sina skepnader kommer att ännu ivrigare än i dag försöka hejda sådana förändringar som jag beskrivit i den andra delen av denna bok.

Religioner som kristendom, islam, judendom och många andra har kunnat bestå så länge endast genom att inge fruktan, använda indoktrinering, tvång och våld. Utan dessa metoder skulle de ha varit borta för länge sedan. I sina extrema former kan de fullt ut jämföras med vår tids fascism, ett slags andlig fascism. Den fruktan, de skuldkänslor och de fördomar religionerna indoktrinerat från det ena släktledet till det andra under tusentals år, får bära en dryg andel av skulden till den splittring och det lidande som råder på Jorden idag. Vilken ironi ligger det inte i att de som hyllar den judiska religionen och fördömer islam, mycket väl kan ha varit muslimer i tidigare liv och vice versa. Motsvarande gäller protestanter och katoliker, de två riktningar inom den kristna kyrkan som mest varit i fejd med varandra. Varje gång jag ser Ian Paisley, den hätske talesmannen för protestanterna i Nordirland, säger mig en inre röst: “Han har varit påve!”

Visserligen talar de stora världsreligionerna om en andlig värld, men de har formats och hållits vid liv genom okunnighet i den fysiska världen och under ledning av starkt negativa och obalanserade luciferiska individer, som bearbetat tänkandet hos de inblandade - inte hos alla men tillräckligt många av dem. Religionerna har strävat efter materiell och politisk makt, och denna strävan har varit deras drivkraft. I sitt maktbegär har de nekat människorna yttrande‑ och tankefrihet. Inkvisition, förföljelser, tortyr och massmord på icketroende eller oliktroende är bevis på detta. Ingen religion som behöver indoktrinera, skrämma och tvinga sig på människor med massmord och annat våld, har någon aktning för människolivet eller tanke‑ och yttrandefriheten eller ens för de värden denna religion påstår sig värna. Om dessa religioner är så vissa om att deras läror är sanna och trovärdiga, varför behöver de då tvinga sig på människorna och förbjuda andra förklaringar? Det enkla svaret är att om de inte hade använt tvång och våld, skulle vi ha sluppit dem idag.

Vi har nu otaliga kyrkor och riktningar inom kristendomen: katoliker, protestanter och ortodoxa, mormoner, metodister och baptister, rörelser på yttersta högerkanten, vilka förstår att utnyttja människors, särskilt ungas, andliga hunger och känsla av meningslöshet. “Ge oss dina pengar, gör som vi säger, och du får svar på alla dina frågor, eftersom det är vi som är Guds ställföreträdare. Om du inte gör som vi säger, kommer du att förkastas av Jesus och hamna i den eviga helveteselden.” Så lyder i sammandrag budskapet från många sjuka och vilseförda grupper, som lurpassar på alla som söker efter mening i denna vanvettiga värld. Utnyttjandet av anden är en industri stadd i kraftig tillväxt.

Under nära två tusen har kristendomen haft fria händer att tvinga sin tro på folken, i synnerhet dem i Västerlandet. I England och många andra länder tvingades folk genom lag att gå i kyrkan. Än idag har den kristna kyrkan gratis sändningstid varje dag i det brittiska statliga radio‑ och tevebolaget BBC och andra etermediabolag och kan på detta sätt föra ut sin propaganda. Det är också med lagens stöd som den kristna tron lärs ut i skolorna. Engelska statskyrkan är en del av statsapparaten. Premiärministern är med om att utse biskopar, och monarken krönes såsom “Trons försvarare”. De flesta människor vet inte att engelska kyrkan blev en del av staten endast därför att kung Henrik VIII ville skiljas från sin gemål och påven vägrade godkänna skilsmässan. Kung Henriks beslut att strunta i påven och hans dotter Elisabets beslut att göra sig till överhuvud för Englands protestantiska statskyrka har, som vi sett, lett till att kyrka och stat förenats på alla nivåer. Intill denna dag har biskoparna automatiskt säte och stämma i Överhuset, och de flesta präster är ohågade eller rädda för att tala ut mot regeringar, som kränker de värden kyrkan påstår sig hylla. Det finns naturligtvis undantag, men jag talar om regeln. Den kristna kyrkan och andra religioner har förövat, stött eller tyst åsett de gräsligaste brott mot mänskligheten och Jorden. Romersk‑katolska kyrkan, den mest förmätna av alla diktaturer brödraskapet upprättat, söker alltjämt tvinga folk att uppföra sig på sätt den ensam godkänner.

Trots all sin makt, sina tvångsmedel, privilegier och förmåner faller den kristna kyrkan likväl sönder inför våra ögon. Kyrkobesöken minskar år från år, och många församlingskyrkor måste stängas, då pengarna inte längre räcker till för driften. Engelska statskyrkan har mestadels finansierats av sitt markinnehav och sin hopade rikedom. Det mesta av den mark och alltså rikedom kyrkan äger har den skaffat sig med våld av olika slag, fysiskt eller psykiskt (skrämselpropaganda). Markägare, som gick med i korstågen för att strida för Gud (kyrkans makt och inflytande), övertalades med löfte om himlen och hot om helvetet att testamentera all sin egendom till kyrkan. Dylikt kunde kyrkan alltid rättfärdiga med något bibelcitat:

 

“Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.” (Evangelium enligt Lukas, kapitel 18, verserna 29 och 30)

 

Den minskande kyrksamheten och felslagna fastighetsspekulationer i slutet av 1980‑talet har kraftigt reducerat den engelska statskyrkans tillgångar, och i andra länder står statskyrkorna inför liknande problem. Omkring sju hundra miljoner pund (cirka sju miljarder svenska kronor, red.anm.) har enligt officiella uppgifter försvunnit ur engelska kyrkans tillgångar; den verkliga siffran är säkert betydligt större. Församlingarna har fått beskedet att de nu måste skaffa fram mer av pengarna själva, då centralstyrelsen inte längre kan bevilja anslag av samma storlek som hittills. Man har till och med ifrågasatt kyrkans förmåga att betala prästernas pensioner.

Vid sidan om dessa hårda slag mot kyrkans ekonomi kommer de allt fler öppna angreppen på kyrkans lära. Jag har sagt att det ingår i planen för den stora förvandlingen att en del av dem som frivilligt inkarnerat gjort det för att ingå i tankestyrningens själva bålverk, såsom kyrkan, massmedierna, det politiska ledarskapet och vetenskapen. De har inget minne av det åtagande de gjorde innan de föddes, men vid rätt tidpunkt blir de aktiverade för att kunna undergräva dessa organisationer inifrån. Ett underbart exempel på detta är, tror jag, den förre biskopen av Durham i England, David Jenkins. Han har ådragit sig våldsam kritik från fanatiker för att han ifrågasatt jungfrufödseln och det mesta av julberättelsen, Jesu återkomst och tillvaron av ett helvete, där så kallade syndare straffas i all evighet. Liksom de flesta, som står upp och modigt talar ut, har han bara sagt vad också många andra tycker men är för rädda för att säga. Det säger mycket om hur svagt grundad kristendomen är, att de som angriper biskopen anser att han ifrågasätter den grund som den kristna religionen står på eller faller med. Om en religion bygger på händelser, som påstås ha inträffat för två tusen år sedan och berättats i en bok som skrivits av många men anonyma författare vid en okänd tidpunkt och i dunkla omständigheter, så talar det väl inte mycket för den religionens trovärdighet. Men biskopen har haft modet att framhärda i sin frispråkighet, och sakta men säkert börjar andra inom protestantiska och katolska kyrkan att göra detsamma. Det börjar gå upp för folk att de gamla urkunderna måste läsas mer symboliskt än bokstavligt, och att de inte kan användas som ofelbara sanningsvittnen. Sådana människor kanske inte omfattar de slags tankar denna bok tar upp, men de har börjat ifrågasätta kyrkans dogmatiska syn. Vi får se hur allt fler människor bryter sig ur de välordnade leden och talar högt om vad de länge tänkt - att kristendomens läror inte är trovärdiga. För att inse det behöver man bara läsa en del kristen litteratur:

 

“Om du struntar i honom [Jesus] och förkastar honom nu, kommer han att strunta i och förkasta dig på domedagen då vi alla måste stå inför honom. ‘Jag känner dig inte, gå bort från mig.’”(Och detta skall vara den “kärleksfulle” Jesus och Fridsfursten?)

“...efter döden finns inget mer tillfälle att vända sig till Kristus. Det är då för sent.” (Helt klart ett tråkigt besked till alla barn som dött i späd ålder och inte hunnit få veta vilka krav Jesus ställer på dem. Och hur skall det gå för alla de barn i andra världsdelar som har andra religioner och inte ens känner till Jesus?)

“Evangeliets glädjebudskap består i att Jesus, den fullkomlige ställföreträdaren, betalade åt oss en gång för alla. Det kostade Honom livet. Som en följd därav ger Gud frälsningens gåva gratis till alla som tror på Hans Son.”

 

I hela den kristna kyrkan finns många tusen människor, som i likhet med kväkarna dragits till religionen av de fina egenskaper som evangeliernas Jesus fått företräda. De har stått ut med dogmerna men levat efter de högre värdena. Genom kyrkan har de arbetat för samhällets bästa. Det finns sannerligen en del mycket stora människor, som arbetar inom kristendomen och andra religioner. Det är sådana som hade funnit andra sätt att ge utlopp för sin goda vilja, om kyrkan inte funnes. De är dogmens fångar i yttre mening, i kyrkans maktbyggnad, men de är det inte i inre mening, i sin medvetenhet. När den maktstrukturen inte längre finns, och den tiden är inte avlägsen, kommer dessa kyrkans människor att frigöras till att leva efter och främja sådana värden som de håller högt - omtanke, kärlek och tolerans - utan att tvingas hävda att Bibeln är bokstavligen sann och Guds oförfalskade ord. Sådana värden har urholkats genom att kopplas samman med dogmer, som varenda självständigt tänkande människa genomskådar som prästpåfund och inte ens som intelligenta sådana.

De stigande frekvenserna kommer att påverka och väcka dem som har ett öppet sinne och vägleds av högre värden, och detta gäller människor både inom och utom kyrkorna. Som vi sett i exemplet David Jenkins, biskopen av Durham, blir uppvaknandet i detta liv så starkt att man inte kan låta bli att tala ut, oavsett hur det drabbar en i det korta loppet. Det blir allt starkare spänningar mellan denna vaknande medvetenhet inom kyrkan och den slutna medvetenheten hos dem som emot dessa förändringar söker trygghet genom att hävda dogmerna i deras extremaste former. Det ekonomiska systemets kollaps kommer att gynna den politiska högern och öka dess makt, liksom den religiösa högern kommer att gå framåt i takt med att kyrkan bryter samman. Båda kommer att svepas undan allteftersom förvandlingen fortskrider, men de kan likväl vålla mycket lidande och kaos i det korta loppet. Troligtvis kommer de extrema inom religionerna att anställa häxjakter på sådana som de betraktar som avfällingar.

Vi ser hur förnuftiga, mänskligt tänkande muslimer, judar, kristna och medlemmar av andra religioner förkastar dogmerna i ljuset av den stigande medvetenheten. De börjar tänka själva och kräver tanke‑ och yttrandefrihet. Ni självständigt tänkande inom kyrkorna, uppbåda ert mod och tala ut! Det behövs ett robotarnas uppror också inom religionerna. De extrema kommer att reagera mot denna utmaning, skapa förutsättningar för konflikt. Tankestyrda fanatiker, som de stigande vibrationerna gör ännu mer förvirrade, kan tillgripa våld och förföljelse i försök att ta eller behålla makten. Man kommer att försöka framställa naturens omvälvningar, förändringar i klimatet och jordskorpan, som Guds straff mot en mänsklighet, som vägrar omvända sig (det vill säga göra som religionsfanatikerna säger). Man kommer att lyckas med en del människor, och religionerna i fråga kommer att tillfälligt få nya anhängare bland dem som blivit skrämda av det som sker men inte vill ta ansvar för sina egna tankar och handlingar. Brödraskapet och dess vetenskapsmän i de underjordiska baserna kan komma att använda sin science‑fictionbetonade teknik för att projicera illusioner av stora underverk, som skall få folk att tro att Jesus kommit tillbaka och att mänskligheten måste omvända sig (för “omvända sig” läs: “lyda brödraskapet”).

Samtidigt kommer brödraskapet att utnyttja kyrkan och förstöra den när stunden kommit för det att lansera sin egen “messias” eller “världskonung”, i vilken form detta nu skall ske. Sedan brödraskapet manipulerat Vatikanen för sina egna syften, kommer det att bringa romersk‑katolska kyrkan på fall. Det är livsviktigt att folk inte godtar det löjeväckande men ondsinta alternativ brödraskapet kommer att föra fram:

 

“Vi skall inte öppet bära hand på de befintliga kyrkorna, men vi skall bekämpa dem med kritik ägnad att vålla splittring och förfall ... endast år skiljer oss från stunden för den kristna religionens fullständiga undergång. Vad de andra religionerna beträffar, kommer vi att få ännu mindre svårigheter med dem... [den av illuminaterna utsedde] konungen blir en verklig världspåve, en patriark för den internationella kyrkan.” (Ur Illuminaternas protokoll nr 17)

 

Religionen hotas nu på två fronter, brödraskapet och den stigande medvetenheten. Vårt sätt att reagera på religionens bortdöende blir avgörande för vilken av de två som skall segra i mänsklighetens kollektiva medvetenhet. 

De allvarligaste farorna kommer från länder där religionsfascistiska regimer redan är vid makten. För folket i sådana länder upprepar jag det Gandhi sade: “Hundra tusen engelsmän kan inte styra över 300 miljoner indier, om dessa vägrar att samarbeta.” I länder som styrs av den religiösa högern krävs det hårt arbete för att avlägsna ett helt livs, ofta flera livs intensiv indoktrinering, innan det blivit så många tänkande människor att de kan med framgång utmana den makten. Som alltid i fråga om framtiden är det omöjligt att säga något närmare om utgången, eftersom den beror på hur många som öppnar sig för de nya frekvenserna och hur mänskligheten som helhet reagerar på skeendet.

Kristna ledare är redan väl medvetna om vilka konsekverna blir för kyrkornas inflytande och rentav existens, när den nya medvetenheten kommer. Deras reaktioner på detta är smärtsamt förutsäg­bara. De griper till de vapen de alltid använt i tider av motgångar - fruktan och förvrängning. Denna inställning och vad vi alltså kan vänta oss av dogmatikerna i den närmaste framtiden kommer mycket tydligt fram i boken New Age kontra evangeliet: den största utmaningen mot kristendomen. Jag fick den i min brevlåda av en kristen på orten. Det var säkert med de ärligaste avsikter han ville “rädda” mig från min förvillelse. Men det enda han uppnådde var att jag fick ännu en bekräftelse på (a) hur patetisk den dogmatiska kristendomen är och (b) att den gamla dogmatiken inte kan ta emot det nya alternativa tänkandet. Följande ingår i omslagstexten till boken:

 

“Plötsligt är det ‘chic’ att vara ‘andlig’.” (Underförstått: endast kristna är verkligt andliga).

“Men rötterna till dagens ‘andlighet’ finns i hedendomen, inte i kristendomen.” (Ett häpnadsväckande påstående, om vi betänker att kristendomen är återanvänd hedendom)

“... (New Age) ... den förföriska blandningen av hinduism, bud­dhism och en hård kärna av ockultism utgör det största hotet mot kristendomen i trons hela historia.” (Uttrycket “hård kärna av ockultism” är avsett att skrämma folk. Liksom “hednisk” är “ockult” ett ord som de kristna har gjort sitt yttersta att ge en dålig klang. Egentligen betyder det “dold”. Att undersöka det ockulta betyder att undersöka dolda ting, och det är vad alla verkliga forskare gör. “Ockultism” har man försökt att framställa som djävulsdyrkan. Om man med “djävulen” menar det ondas makt, så bör det påpekas att ingen organisation förutom brödraskapet självt har vållat så mycket ont under så lång tid som den kristna kyrkan; anklagelsen för samröre med djävulen slår därför tillbaka på kyrkan själv.)

“Kristna måste få veta var New Age kommer ifrån och hur de ska bemöta dess påståenden.”  (För “bemöta dess påståenden” läs: förtala den.)

“Boken ‘New Age kontra evangeliet’ analyserar hotet, förklarar evangeliet och visar den makt som ligger i väckelsen.” (Det uppstår dogmatiska evangelister som fördömer de vaknande människorna såsom djävulsdyrkare och fördömer även andra kristna såsom avfällingar från den enda sanna tron - deras egen.)

Jag har redan blivit angripen “i Herrens namn” av kristna evangelister och blivit utnämnd till “antikrist”. Det kom alltså inte som någon överraskning för mig att ett helt kapitel i den nämnda boken hade ägnats min person. Jag fick läsa det kapitlet ett par gånger för att fatta att jag inte drömde. Det var fullkomligt otroligt. Författaren påstod att jag i ett teveprogram skulle ha kallat mig själv “New Age‑präst”. Jag skulle nog förr och hellre kalla mig Elefanten Babar. Som jag snart skall förklara, har jag allvarliga betänkligheter mot vissa inslag i det som kallas New Age, men inte alls på de grunder som den nyss nämnda boken anför och bygger sin kritik på. Vad mera är, finner jag hela tanken på prästerskap motbjudande. Vi har bara att vänta oss fler förolämpningar mot vårt sunda förnuft, alltmedan dogmatikerna bland de kristna klamrar sig fast vid sitt sjunkande skepp och smädar alla som går i livbåtarna.

Förordet till boken var skrivet av en präst vid kyrkan All Souls i London. Denna ligger vid Langham Place, mitt emot det statliga radiobolaget BBC:s huvudbyggnad. Det är också från denna kyrka som mycket av den kristna gratispropagandan sänds ut över hela landet av det “fristående” BBC. Förordets författare har tydligen stött sig rejält på tanken att allt är Ett och allt är Gud. Kristendomen är helt upptagen av föreställningen om Gud såsom en yttre kraft, som vi människor inte har del i. Vi människor kan inte finna några svar inom oss, säger boken, vi måste “räddas”, och det sker bara genom att vi “finner” Jesus. Endast om vi godtar att Jesus måste utstå ett fasansfullt lidande på korset för att hans fader skulle gå med på att förlåta oss alla för våra synder, endast då kan vi tydligen bli “frälsta”.

Han säger: “från början till slut visar sig New Age‑rörelsen vara helt upptagen med, ja förhäxad av jaget. Den sätter jaget i Guds ställe och förklarar rentav att vi är Gud.”

Den dogmatiska kristendomen bygger på uppdelning och på nedsättning av egenvärdet - en uppdelning av Skapelsen i Gud och allt annat, fullkomlighet och ofullkomlighet, och tron att vi alla inte bara är ofullkomliga utan dessutom födda syndare. Kärleken till oss själva anses förmäten, självisk och stötande mot Guds ära. I själva verket är det bristen på kärlek till oss själva och, genom denna, kärlek till andra som utgör grunden till mänsklighetens elände. Vi kan inte älska, förlåta och akta andra förrän vi kan älska, förlåta och akta oss själva. Detta sammanhang mellan kärlek till oss själva och kärlek till andra, aktning för oss själva och aktning för andra, går jag närmare in på i min bok Heal the World. Människor som i sitt beteende är aggressiva mot andra är människor som hatar sig själva. Deras självhat projiceras utåt i ett tydligt hat mot andra och världen.

Mitt budskap att vi bör älska oss själva och älska hela världen var anledningen till att jag en gång nekades tala i Central Hall, i Londons Westminster. Jag hade velat hyra lokalen för ett föredrag. Jag ringde kontoret och fick veta av den dam som svarade att lokalen var ledig det datum jag önskade. Det skulle alltså gå bra. När vi sedan hade kommit överens om detaljerna, frågade damen efter mitt namn. Jag sade henne det, och med ens blev hon tyst. Sedan hon väl återfått talförmågan, var hennes inställning en annan. Möteslokalen ägdes av metodistkyrkan, förklarade hon. Jag skulle behöva delge kyrkan en sammanfattning av vad jag tänkte tala, om innan jag fick tillstånd att hyra. Där har vi yttrandefriheten, tänkte jag. Jag skickade den begärda sammanfattningen, men sedan ville man få fler detaljer. Jag skrev ett nytt brev, där jag bland annat sade att vi bör älska, förlåta och akta oss själva, om vi skall kunna älska, förlåta och akta andra. Jag blev inte förvånad när metodisterna, styrelsen för Central Hall, skrev tillbaka och gav mig beskedet att jag inte fick tala i deras lokal. Men jag blev ganska häpen över det skäl de anförde för sitt avslag. Jag citerar ur brevet:

 

“...De läror av den evangeliska tron som metodismen hyllat allt­ifrån början och hyllar alltjämt, bygger på den gudomliga uppenbar­elsen såsom denna är nedlagd i Den heliga skrift. Metodistkyrkan erkänner denna uppenbarelse såsom det högsta rättesnöret för tro och vandel...”

 

Eller med andra ord sagt tror de att Bibeln, trots alla sina motsäg­elser, befallningar om våldsgärningar och (enligt forskning som gjordes redan på 1800‑talet) 36 191 översättningsfel i den alltjämt gällande engelska kyrkobibeln, är till hundra procent tillförlitlig och ofelbar. Brevet fortsatte:

 

“Grundläggande för den evangeliska kristna läran är tron att det är det första budet att älska Gud och att den förtröstan på Honom som kommer därav är vägen till frälsningen. Det är vår uppfattning att det skulle strida mot det kristna evangeliet, som metodismen söker utlägga, att främja en världsåskådning som bygger på kärlek till det egna jaget.”

 

Vad betyder nu detta? Någon hindras från att tala därför att den åskådning han hyllar, som innebär att vi bör älska, akta och förlåta oss själva och andra, “strider mot det kristna evangeliet”. Ja, om så är fallet, är det något i grunden fel med evangelierna eller tolkningen av dem. Undra sedan på att kyrkan håller på att dö upprättstående, om det är sådant som folk för höra från predik­stolarna. Det är inte heller konstigt att den kristna kyrkan sökt förinta andra åskådningar, som hotat att avslöja dess jättelika bondfångeri mot mänskligheten, och rentav fört krig i det syftet. Ställt emot den växande nya medvetenheten, har detta sekelgamla tankefängelse ingen chans att bestå, hur kyrkans ledare och teologer än söker formulera om sina läror för att vinna oliktänkarna. I sin kritik av new age ger oss prästen från All Souls en utmärkt inblick i kristendomens oförståelse och förtvivlade läge. Han skriver i sin inledning:

 

“Den ‘förvandling’ New Age‑anhängarna talar om har inget att göra med människors moral eller uppförande. I stället handlar det om förvandlingen av deras medvetenhet, att upptäcka och utveckla deras egen potential.”

 

Menar han detta som kritik? Och vad har förvandlingen av medveten­heten att göra med om inte människors sätt att tänka, känna och handla, just det som prästen kallar “moral eller uppförande”? Kris­ten­domen lever i verklighetsfrämmande fantasier, och det är med dessa den äldre generationen indoktrinerar den yngre. Kyrkan talar om Guds vilja och uppenbarelse, när sanningen är att dess lära utformades på befallning av en romersk kejsare, allsköns vilsegångna biskopar och påvar, som sökt ekonomisk och politisk makt förr än andlig insikt. Kyrkans tro och kult har sitt ursprung i den hedendom kyrkan så häftigt avskyr. Ingenting kommer att drabbas så i grunden av den planetomspännande förvandlingen som kristendomen och besläktade dogmsystem. Obundna, sanna vetenskapsmän kommer att inspireras till att finna och bekräfta att all medvetenhet är evig, att Skapelsen består av vibrationer, att allting är samma energi i olika tillstånd av vara, att allt är Ett. Dessa och andra upptäckter och avslöjanden kommer att påskynda kristendomens fall. Vi kommer att få erfara hur den verkliga vetenskapen (inte längre den systemtjänande avarten) och andligheten (inte religionen) talar samma språk. Det gör de faktiskt redan i väsentliga avseenden.

Den nya andligheten kommer inte att ha några uppställda regler och bestämmelser. Den kommer att visa respekt för allas rätt att tycka och tro vad de vill. Den kommer att höja rösten endast mot dem som söker tvinga andra, med mer eller mindre förfinade metoder, att tro som de själva. Vad jag vänder mig emot i kristendomen och andra dogmatiska religioner är inte så mycket innehållet i deras tro som de metoder de använt och delvis fortfarande använder att påtvinga människor tro genom fruktan och statens stöd, med allt det förtryck och våld detta medfört. Hade kyrkan avstått från dessa förkastliga metoder, skulle detta kapitel inte behövt skrivas, ty då hade den kristna religionen varit utdöd för länge sedan.

Under den pågående förvandlingen kommer människor att samlas i grupper på ett naturligt sätt, då deras högre jag med kraft åter­anknyter till den fysiska personligheten. Det blir en fri andlighet, där vi kan förena oss med Källan och de högre nivåerna antingen hemma i vår ensamhet, i några vänners sällskap eller i stora grupper. Vi får välja själva, sätten är likvärdiga. Då så många kyrkor är byggda på korspunkter i energinätet, skulle många av dem kunna brukas av andliga grupper, allteftersom kristendomen ramlar och kyrkorna annars får bommas igen. Kyrkobyggnader kan användas till kanalisering av energier och helande när man väl slutat att predika i dem om händelser som skedde eller inte skedde för två tusen år sedan. De gamla kyrkorummen blir platser för kärlek och glädje, där vi tillsammans med andra kan visa vår tacksamhet för livets gåva. De blir inte längre platser där människor måste “frukta Gud”, bekänna sina “synder” och känna skuld för dessa, så att de inte kan älska sig själva och andra. När vetenskapen och andligheten arbetar i ett enda sammanhang, kommer vi att kunna besöka och samverka med andra kärleksfulla civilisationer i universum och även röra oss tvärs genom frekvensbanden. Det skall ge oss en förståelse för livet och Skapelsen som vida övergår den vi har nu. Som en följd av detta och vår egen öppenhet kommer vår andlighet att utvecklas snabbt.

Det finns emellertid faror på vägen, också för dem som godtar de nya insikterna. Man kan tro på reinkarnation utan att vilja tjäna andra. Man kan tala om frid och kärlek utan att egentligen mena det av hjärtat. Det kan vara lätt hänt att “kärlek och frid” bara blir en tom fras, den andliga motsvarigheten till “ha en bra dag”. Allt är ej guld som glittrar, och alla som talar om kärlek och frid behöver inte vara kärleksfulla och fridsamma. Jag har fått erfara ett och annat, en del ganska extrema saker, som visat mig detta. Mycket av det som kallas “new age” och hänförs till den nya tiden är alltså bara den gamla tidens synsätt i förklädnad. Alltför ofta lever de gamla tänke‑ och förhållningssätten kvar i en ny kapprock.

New age är en brokig vävnad av människor och läror. Den bör alltså inte ses som en enhetlig rörelse, lära eller tro. Jag vägrar att kalla mig newage‑anhängare, eftersom jag, i likhet med tiotals miljoner andra, är en del av medvetenheten som vaknar upp till mitt sanna jag, och det är något som inte kräver vare sig titlar eller medlemskap i aldrig så stora “rörelser”. Däremot kräver det att jag i alla lägen följer min intuition. På newage‑området förekommer det en hel del utnyttjande, och det finns många som krånglar till enkla saker. Ju krångligare man kan framställa något, desto fler människor gör man beroende så att de inte vågar bestämma själva vad som är bäst för dem och ser sig tvingade att köpa attiraljer och tjänster utan ände - vattentankar för rebirthing, rådgivning, karma‑analyser och gudvet allt som finns. Hela tanken var från början att frigöra människor från beroende, även andligt sådant - inte att grundlägga ett nytt beroende, av en guru, lärare, kanaliserare eller teknisk apparat. Därmed inte sagt att en del av dessa newage‑tjänster inte kan vara till nytta. Visst kan de det, om de förmedlas av kunniga och ansvarsmedvetna människor. Men alldeles för mycket är oväsentligt eller till och med skadligt för känslolivet, och annat är rent lurendrejeri. Sådant kan hämma vårt uppvaknande, och exempelvis karmarådgivning kan vålla ångest då klienten får höra om illgärningar han eller hon påstås ha förövat i tidigare liv. Motsvarande kan sägas om många kanaliserare. Många av de uppgifter som kommer från det hållet är rena smörjan och bör som sådan behandlas. En kvinna, jag träffade kort tillsammans med Yeva, skickar mig nu en ström av konstiga brev, vari hon påstår de mest hårresande ting. Det är fullt tydligt att hon befinner sig i ett tillstånd av svår sinnesförvirring och är i behov av sakkunnig hjälp. På det visitkort hon lämnade kallar hon sig rådgivare i frågor om tidigare och nuvarande liv. Ta det försiktigt med sådana!

Brödraskapet har innästlat sig i newage‑ och UFO‑grupper, och negativa utomjordingar utnyttjar kanaliserare, kan ha gjort det i tusentals år. Kom ihåg: de vet att medvetenhetsförvandlingen är planerad och de vill hejda den då de vet vilka följder den får för dem själva. Kan det finnas något bättre sätt att göra det än att skicka en väldig massa skräp genom kanaliserare och “guruer” till dem som påverkas av denna förvandling? I en amerikansk newagetidskrift läste jag ett kanaliserat budskap, som sades härröra från utomjordingar och efterlyste en världsregering. Jag hyser betänkligheter också mot en del av de meddelanden som påstås komma från “uppståndna mästare”, en beteckning som redan den inger mig ett starkt obehag. Ett dåligt intryck har jag också fått av en del av de grupper som utbreder föreställningen om “mästare”, inte minst “Jag är”‑rörelsen i Förenta staterna. Enligt en del newage‑anhängare ingår mästarna i något som kallas det stora vita brödraskapet, som sägs leda mänskligheten och Jorden genom denna förändringens tid. Men gör de det? Visst leds vi, men av de individer som kallas mästare? Jag är inte övertygad, lindrigt uttryckt. Det kan vara att den översåtliga tonen i de uppståndna mästarnas budskap och det kan också vara att anhängarnas blinda dyrkan av dessa varelser inte är något dessa själva önskat sig. Men även om föreställningen om mästare är riktig, bör vi ändå fråga oss om varenda kanaliserad varelse, som påstår sig vara den eller den mästaren, talar sanning. Svaret måste bli ett bestämt “nej”, eftersom negativa utomjordingar och den luciferiska medvetenheten använder vissa kanaliserare, som är inställda på lägre frekvenser, för att så manipulera oss. Att hävda sig vara mästare, som i vida kretsar uppfattas som en positiv medvetenhet på mycket hög nivå, är ett utmärkt sätt att göra detta. Jag betvivlar inte att medvetenhet på en mycket hög utvecklingsnivå försöker leda oss, liksom mängder av positiva, kärleksfulla utomjordingar från andra civilisationer i universum, men vi måste alltid bruka vår urskillning och noga granska de påståenden som görs. Inför den stora förvandlingen är det livsviktigt att utveckla sin andlighet, men det är inte mindre viktigt att också skola sitt sunda förnuft. 

Åter igen gäller det för oss att följa vår intuition, att gärna lyssna på alla men alltid till sist välja själva och vara kräsna i våra val. Det avgörande bör vara vad vi själva känner i vårt hjärta vara det rätta, och för detta behöver vi inget godkännande av någon mästare eller annan auktoritet. 

En fara jag ser ligger i att delar av new age blir föga mer än nya religioner. Tecknen på detta syns redan. Vi har guruerna, lärarna och “gudarna i mänsklig skepnad”. Vi ser hur “lärjungar” överlämnar sitt ansvar att tänka och handla till “mästare” och deras skrifter på samma sätt som kristna gör till Jesus och Bibeln eller muslimer till Muhammed och Koranen. Jag har träffat människor som lockats bort från vägen till upplysning och blivit förhäxade av någon indisk guru. Jag har sett hur de förvandlat sitt hem till ett tempel åt sin mästare. Jag menar inte att vi inte skall lyssna på vad guruer har att säga; visst skall vi det, men inte lyssa mer på dem än på andra. Det är dyrkan av dem och den kritiklösa tron på deras budskap jag ifrågasätter. I dylikt ser jag ingenting annat än nya exempel på människors kollektiva önskan att överlämna ansvaret för tanke och handling till andra, vilket ypperligt passar brödraskapet. Över hela newage‑fältet finns det ombonade små rum där folk kan bli fast och sluta växa i förståelse. En del har en viss tro ifråga om karma och vägrar släppa den, oavsett vilken information som framkommer. Andra kanaliserar samma överfysiska väsen livet ut i stället för att vidga sin medvetenhet till allt högre nivåer av kunskap och insikt. Åter andra vill träffa bara sådana som tycker likadant som de själva och smiter från den ibland obehagliga och smärtsamma plikten att föra fram vad de vet till skeptiska lyssnarskaror, som har lika stor rätt att höra det som alla andra.

Jag förstår hur det kan bli så att människor finner en trevlig liten plats vid kanten av vägen vi alla vandrar, och väljer att där slå upp sitt tält. Många gånger har jag själv haft lust att stiga av vägen och vila ett slag från den besvikelse och förargelse jag känt efter att ha talat inför oemottagliga. Men om vi skall påskynda den nya medvetenhetens framväxt och befria mänskligheten ur indoktrineringens fängelse så smärtfritt som möjligt, måste vi ständigt arbeta på att vidga vår egen förståelse och föra vidare vad vi fått veta till andra. De må sedan godta eller förkasta det, men de har rätt att få veta det. Ingen har sagt att det skulle vara ett lätt arbete att ta nya tidsåldern på allvar; att göra den till en ny religion kan bara hämma oss i vår andliga utveckling. Aktning och kärlek är grundvalarna för det nya tänkandet - dyrkan av en eller några få tycker jag rimmar illa med detta; är endast det gamla i ny skepnad.

De positiva inslagen i det som kallas newage‑rörelsen och som jag kallar det andliga uppvaknandet överväger vida de negativa. Jag har mött tusentals underbara, kärleksfulla, icke‑dömande människor som gör ett ypperligt arbete med att hjälpa människor att vakna. Inga vill hellre än de se ett slut på utnyttjandet av den nya medvetenheten, och när jag tar upp detta ämne på föredrag, ger publiken undantagslöst sitt ivriga stöd åt detta sätt att se på saken. Vad jag menar är: var försiktig. Det räcker inte med att kalla sig kanaliserare, astrolog, karmarådgivare eller helare för att också duga till något på dessa områden. Ta reda på vilka som rekommenderas av klienter och respekteras av kolleger. Mer än något annat bör din egen intuition vägleda dig.

Jag tror att vi får se tre tydligt urskiljbara grupper under övergången. Det kommer att finnas de som avvisar de stigande vibrationerna och som därför lätt känns igen allteftersom åren går. Det kommer att finnas de som följer med ett stycke och sedan stannar, när de finner en behaglig nisch. Och det kommer att finnas andra, troligen fåtalet, som fortsätter att söka och trotsa farorna oavsett följderna i det korta lopper. Ju längre du vandrar på vägen, desto ensligare blir den då andra avbryter färden på grund av trötthet, girighet eller fruktan. För varje steg du tar ställer du in dig på en något högre frekvens, vilket fördjupar din förståelse och utvecklar din förmåga, så att du uppför dig annorlunda än förut. I deras ögon, som valt att avbryta vandringen längre neråt vägen, kan du förefalla extrem och egendomlig. Om du fortsätter att vandra och söka, kommer du att bli hånad och alltmer fördömd av den första gruppen låsta medvetanden. Men jag tror att inte heller den andra gruppen, som till stor del består av så kallade newage‑människor, kommer att ge särdeles mycket stöd åt dem som går i spetsen, bildar skäret på plogen och ifrågasätter många av de “sanningar” som en del nischer och geschäft inom new age bygger på. Vägen till upplysning är utan slut. Liksom vi är i färd med att lämna den dogmatiska religionen bakom oss, så kommer vi en gång att göra detsamma med mycket inom newage‑dogmatiken.

Det tredje exemplet på utnyttjandet av anden och tanken är brödraskapet med den beteendestyrningsteknik jag talade om i ett tidigare kapitel. Vi får bistånd emot detta från individer på de högre nivåerna. De vidtar åtgärder för att stoppa dylikt allt medan förvandlingen går framåt. Ju fler som ber om att detta görs, dess bättre. De olika sätten att styra tänkandet hos stora massor av människor kan påverka oss endast om vi låter oss kopplas bort från den kärlekens frekvens som vårt hjärtchakra är inställt på. Om vi tänker kärlek och lever kärlek, kan vi stå emot sådant.

Ett annat farligt sätt att angripa vårt medvetande är programmering medelst de budskap som varje dag slungas mot oss genom medierna och för övrigt i vardagslivet. Vi bör inte underskatta deras förmåga att utnyttja vår medvetenhet och vår ande. Ett illuminat‑dokument med titeln “Tysta vapen för ett stilla krig” påträffades år 1986 i en kopieringsmaskin från IBM som såldes begagnad. Dokumentet var daterat 1979. Det sammanfattar det mesta jag sagt i denna bok om brödraskapets arbetssätt, som också har varit Bilderberggruppens alltsedan början av 1950‑talet:

 

“Erfarenheten har visat att det enklaste sättet att skaffa sig ett tyst vapen och därmed få makt över allmänheten är att se till att människorna hålls odisciplinerade och okunniga om grundläggande systemprinciper och samtidigt förvirrade, splittrade och upptagna med oväsentligheter.

Detta uppnår man genom att:

1. Få dem att koppla bort tankeförmågan, störa deras tankeverksamhet, hålla den allmänna undervisningen i matematik, logik, systembyggande och ekonomi på en låg nivå, och motarbeta teknisk kreativitet.

2. Fånga och styra deras känslor, öka deras självupptagenhet och deras upptagenhet med känslor och fysiska verksamheter genom:

(a) att gång på gång angripa och såra deras känslor (känslomässig våldtäkt) med en aldrig sinande ström av sex, våld och krig i medierna - i synnerhet televisionen och tidningspressen.

(b) att ge dem vad de begär - till övermått - “skräpmat för tanken” - och samtidigt beröva dem vad de egentligen behöver.

(c) att omskriva historien och lagarna och utsätta dem för dessa förvända skapelser, vilket gör det möjligt att rikta deras tankar bort från deras egna verkliga, inre behov till konstlade, yttre sådana.

Därmed hindrar man dem att intressera sig för och upptäcka hur de tysta vapnen används i den sociala automatiseringstekniken. Den allmänna regeln lyder att det finns vinster att hämta på förvirring: ju större förvirring, desto större vinster. Alltså är den bästa metoden att först skapa problem och sedan erbjuda lösningar.

 

Sammanfattning:

Medierna: Se till att den vuxna delen av allmänheten har sin uppmärksamhet på allt annat än de verkligt viktiga samhällsfrågorna, fångad av rena oväsentligheter.

Skolorna: Se till att den yngre delen av allmänheten hålls okunnig om den verkliga matematiken, den verkliga ekonomin, den verkliga juridiken och den verkliga historien.

Nöjeslivet: Se till att den allmänna underhållningen hålls under sjätteklassnivån.”

Arbetslivet: Se till att allmänheten hålls ständigt sysselsatt, så att den inte får tid över att tänka: tillbaka i selen med den övriga boskapen.”

 

Känns det igen? Det är den värld vi lever i och det är exakt vad illuminaterna sökt att skapa. Om vi skall avvisa denna form av andligt och mentalt utnyttjande, måste vi börja tänka själva, ta ställning och skaffa oss information om vad som egentligen är i görningen; se till att våra barn blir informerade och inser hur de blir manipulerade; resa oss från knästående och börja använda vår tankeförmåga fullt ut; avvisa trycket på oss att ta emot det ständiga duggregnet av oväsentliga och ytliga ting som är avsett att döva och avtrubba vår medvetenhet.

Det bästa sättet att bemöta det negativa är med positivitet, glädje, humor, frid - och kunskap. Det negativa förstår inte kärlek och frid. Och underskatta aldrig din egen förmåga och inre styrka. Du äger den. Den tillhör dig och ingen annan, vare sig kyrka, guru, uppstånden mästare, teknisk attiralj eller utomjording. Genom ditt högre jag står du i kontakt med hela Skapelsen. Håll den förbindelsen öppen, och ingen, ingen enda kan utnyttja din ande.