11  Stort är skönt?

 

Den industriella revolutionen började i England på 1700‑talet med att ångmaskinen uppfanns, och inom hundra år skulle denna revolution fylla luften med svart rök och smuts, plundra planeten på bränslen och förvandla miljoner, snart miljarder människor till robotar, blotta förlängningar av fabrikens maskiner.

De fattiga och svaga har alltid utnyttjats av jordägarna eller dem som i övrigt haft den fysiska och finansiella makten för dagen. Men nu skedde detta i en allt väldigare och till sist global omfattning, då brödraskapet spred sin ekonomiska civilisation över världen. Människorna flyttade från landsbygden, och lortiga gytterstäder sprang upp omkring bruk och fabriker, där folk fick arbeta långa dagar för svältlöner. Det system jag kallat “tag, tillverka och släng” hade gjort sitt inträde. Dess lockande melodi var tvångstanken om jakten på ekonomisk tillväxt - att tillverka mera, förbruka mera och slänga mera, varje år. Men den som spelade locktonerna var brödraskapets nätverk av bankirer och dess täckorganisationer, de så kallade hjärntrusterna.

En ny religion var född. Den hette “vetenskapen”. Kristendomen hade alltjämt makt, men dess inflytande var nu slutgiltigt i nedgång. Plötsligt var vetenskapsmannen gud. Denna vetenskap formade maskinåldern och gav oss alla de brygder och gifter som fört människolivet intill förintelsens brant. Men när 1800-talet avlöstes av 1900-talet, hade denna nya civilisation och nya gud hypnotiserat stora delar av det mänskliga medvetandet. Vetenskapen avgjorde att livet efter döden var en saga. Allt kunde förklaras med vetenskapens “logik”. När allt kom omkring var vi alla bara produkter av den kosmiska slumpen, resultat av atomers och molekylers planlösa förening. Detta vållade kristendomen en del allvarliga problem men mänskligheten ännu fler, icke minst den alltmer utbredda tron att livet var meningslöst. Det liv människor tvangs leva i de lortiga städerna tycktes bekräfta att så var fallet. Detta stal ytterligare kraft från en människoande som redan börjat knäckas av maskinålderns krav: du skall vara en robot!

Kristendomens oförmåga att hejda strömmen av människor bort från kyrkan hängde samman med dess dogmatiska, orubbliga krav på tro på Bibeln som “guds ord” och bokstavligt sann. Kyrkan började nu få känna på följderna av sin vägran att uppge de dogmer den antog vid Nicea och århundrandena genast därefter. Men den syn på livet och skapelsen som skisseras i denna bok och andra undertrycktes nu inte bara av kristendomen såsom skett i nära två tusen år, utan också av “vetenskapen”. Kristendomen och vetenskapen må ha förefallit bekämpa varandra. De hade likväl ett gemensamt intresse som var nödvändigt för bådas överlevnad. Det bestod i att se till att så få människor som möjligt trodde att medvetandet hos envar är evigt och att vår medvetenhet reinkarnerar i oräkneliga fysiska kroppar under sin resa av utveckling genom erfarenhet. Om folkets flertal godtog detta, skulle det betyda slutet för kristendomen och de flesta andra religioner, och slutet för hela grundvalen till det “vetenskapliga” tänkandet”. Ett av brödraskapets mest verksamma metoder är att få mäktiga organisationer att för sin överlevnad bli beroende av att väsentlig kunskap undertrycks.

Resultatet av detta blev en värld som skapades av de fem fysiska sinnena, en värld som tillgodosåg enbart sinnena. Gud var död och tanken på en ande var en primitiv illusion. Materialismen hade gjort sitt intåg, och det med kraft. Fortfarande behärskar den tänkandet, trots att forskning har visat att hela den materialistiska “vetenskapen”, darwinismen inräknad, var en skapelse av brödraskapet. Manipulerarna visste och vet att detta tänkesätt bara är dumheter. Vår civilisation har byggts av materiella sinnen för materiella sinnen. En dylik process hade inte kunnat forma något annat slags värld än den vi ser omkring oss idag. De högre slag av medvetenhet som finns i människan avvisade “vetenskapen” som obefint­liga, och de enda framträdande alternativen, kristendomen och andra etablerade religioner runt om i världen, förlorade i trovärdighet för varje år som gick, på grund av det tankefängelse de utgör. Därmed uppstod ett andligt tomrum som börjar fyllas först nu när insikten om vilka vi är åter träder fram allt mer i vår medvetenhet. Föreställningen att vi är produkter av en kosmisk slump tog så helt över denna nya religion som kallas vetenskap, att även dess utövare hånades, förkastades eller tegs ihjäl, om de ifrågasatte denna tro. Alldeles som brödraskapet ville. Det ville inte att någon självständigt tänkande vetenskapsman skulle finna sanningen och kunna bevisa den. Nästan varje sann vetenskapsman, som fört människans förståelse framåt, har fått känna på detta slags behandling och motstånd. “Vetenskapen” blev besatt av den fysiska världen och inriktade sig enbart på att utforska denna världs hemligheter och möjligheter, försummade därmed att söka tränga in i de högre världar där svaren verkligen finns. Nästan ifrån början har “vetenskapen” tjänat systemet och brödraskapet genom att bidra till att hålla mänskligheten i fängelse. Därigenom har den nya religionen bara följt den gamlas mönster.  

Hela systemet var i varje sin del grundat på utnyttjande. Utnyttjande av planeten, av de mänskliga robotarna i gruvor och fabriker och av folket i vad vi nu kallar Tredje Världen. De flesta av dessa “underutvecklade” länder var vid denna tid ockuperade av Storbritannien och andra europeiska stater. Storbritannien kunde inte förlora vid det här laget. Det hade tekniken, även om den var primitiv, och det hade sitt imperium. Det kunde taga “råvarorna” från de länder det styrde, förvandla råvarorna till industrivaror och sälja dessa tillbaka med hög vinst. Denna de starkas globala exploatering av de svaga skulle förstöra kulturerna i Tredje Världens länder och beröva dem deras självförsörjning med livsmedel. Detta var nödvändigt för att utnyttjandet skulle kunna fortsätta och ökas. När dessa länders folk slutligen reste sig mot den rika världens fysiska ockupation, måste Europa och Förenta staterna ersätta denna fysiska ockupation med en ekonomisk och finansiell sådan. De gjorde de fattigare länderna beroende av den industrialiserade världen för sina livs­medel och sin ekonomi. Den amerikanske senatorn och vicepresidenten Hubert Humphrey uttryckte det så här:

 

“Jag har hört att folk kan bli beroende av oss för sina livsmedel. Jag vet att man tycker att detta är dåliga nyheter. Men jag tycker att det är goda nyheter, för innan folk kan göra något måste de äta. Och om man vill finna ett sätt att få folk att ty sig till en och bli beroende av en, så att de samarbetar, då verkar livsmedelsberoende vara en fantastisk sak.”

 

Just det. Detta motiv skulle leda till utbredd hunger och svält på 1900‑talet. Nöden förvärrades genom att jorden exploaterades för maximal produktion av avsalugrödor på sätt som skulle förstöra dess fruktbarhet och även genom politiska och sociala motsättningar inom dessa länder, konflikter som ofta vållades av fattigdomen eller blev följden när regeringar som inte passade brödraskapseliten störtades. Denna elit ville inte att Tredje Världens länder skulle kunna fatta beslut själva - den ville se dem beroende av samma brödraskapsbankirer som styrde den rika världen. Detta fortsätter i dag med Förenta staterna som den drivande kraften i den pågående strävan att undanröja alla politiker eller grupper som hotar Amerikas eller brödraskapets intressen. Se på Nicaragua. Se på de otaliga diktatorer som haft Förenta staterna att tacka för sin makt och sina vapen. Det ingår allt som del i brödraskapets långsiktiga plan:

 

“Vi är intresserade av ... gojernas degeneration. Vår makt ligger i kronisk hunger och svaghet hos arbetaren, emedan han genom allt detta bindes vid vår vilja, då han i sin styrka finner varken kraft eller energi att motsätta sig den. Hungern befäster kapitalets rätt över arbetaren säkrare än den rätt som den lagliga regeringsmakten givit aristokratin.” (Ur Illuminaternas protokoll nr 3)

 

Detta har hänt med en häpnadsväckande hastighet. Förenta staterna har gått från hästkrafter till rymdtrafik på mindre än 70 år, kanske ännu kortare tid om man ska tro de uppgifter som säger att det förekom hemlig rymdtrafik redan på femtiotalet. Samtidigt har USA tagit ledningen i kapplöpningen mot självförstörelse. Den som inte insett det borde besöka vilken restaurang på vilken gata som helst i Amerika bara för att se hur mycket av Jordens fysiska form som hamnar i soptunnan varje minut. Allt sedan Amerika kristnades och industrialiserades, har landet förbrukat mer av Jordens “råvaror” och smutsat ner vårt klot mer än något annat samhälle på planeten. Det sorgliga är att denna civilisation har tagit makten över världen på kortare tid än ett ögonblick i Moder Jords långa liv.

Om vi sätter Jordens ålder till ett år, så har vi med samma mått mätt haft industrisamhället i mindre än två sekunder. På denna ytterst korta tid har vi hunnit med att bete oss så att planetens möjlighet att hysa mänskligt liv nu är hotad. Varje dygn förstörs eller skadas tropisk regnskog på en yta av tre gånger fyra mil eller 1200 km². Likaså varje dygn tränger öknar fram på en lika stor yta, går 200 miljoner ton matjord till spillo genom erosion, dör några djur‑ och växtarter ut och dör 100 000 människor, varav nästan hälften barn, av svält, antingen direkt eller indirekt genom sjukdomar orsakade av svält. Varje dygn.

Men varför skulle vi förvånas över detta? Hur skulle det kunna vara annorlunda, när vi har ett ekonomiskt system som för sin överlevnad, för att inte tala om framgång, är beroende av att det varje år tas, tillverkas och slängs mer och mer på brödraskapets altare åt Tillväxten? Det är det slutgiltiga löpande bandet mot det planetära självmordet. Den enkla sanningen är att om vi konsumerar allt mer för varje år, blir effekterna på människa och miljö allt farligare och till sist dödande. Antingen är brödraskapseliten otroligt enfaldig eller har dess medlemmar förlorat kontrollen över sin skapelse eller har de andra motiv för vad de håller på att göra med vår planet. Jag anar att alla tre förklaringarna delvis gäller. Här följer en sammanfattning av varför det tagit mänskligheten bara drygt två hundra år att gå från den industriella revolutionens början till det kaos och vanvett vi ser idag - och varför det har så kraftigt tjänat brödraskapets intressen:

 

(1) Om man ständigt måste tillverka mer och förbruka mer, når man snart den punkt där man inte kan fortsätta inom det egna landets gränser. Då måste man sälja till utlandet och exportera sin civilisation. Man måste ändra andra folks sätt att leva och påtvinga dem ens eget. Detta uppnår man genom att göra dem beroende och genom att sälja sin civilisation medelst manipulativ reklam. Om man har någon vanebildande produkt, som cigaretter, desto bättre, ty när folk väl blivit slavar under lasten, har man en fängslande marknad. Och när man väl har fått andra länder tillvanda till ens civilisation och dess produkter, har man fått ännu större makt. Med denna får man de andra länderna att av sina råvaror och sin mark förse en själv med det man behöver för att tillverka varor, som man sedan kan sälja till dem med en vacker vinst. Vid det här laget har man förstört deras möjlighet till självförsörjning. Då kan man påstå att den utvecklade världen hjälper den underutvecklade av pur välvilja och dessutom visar att dess civilisation är överlägsen, eftersom den kan “ge bistånd” åt den fattiga världen. Sanningen är i stället att miljonerna svälter, emedan de berövats möjligheten att själva producera sina livsmedel. Men också då gör man så litet som det bara går, och gör det i omständigheter där man antingen kan räkna med god publicitet eller öka sina möjligheter till kontroll över andra. Kravet att öka produktion och försäljning år för år innebär att alla måste tävla med alla. För varje vinnare måste det blir många förlorare, och ofta betyder “förlora” detsamma som “dö”. Det finns emellertid ett undantag från denna regel: elitbankirerna. De kan inte förlora. Vi talar om viljan till samarbete i världen, och ändå handlar ekonomins själva sinnelag om att få den ena människan att vända sig mot den andra, den ena släkten mot den andra, den ena staden mot den andra, det enda landet mot det andra och det ena handelsblocket mot det andra i hänsynslös tävlan, medan eliten delar bytet inbördes.

 

“För att gojerna inte ska hinna tänka och iakttaga får man locka dem bort till handeln och industrin. På så sätt kommer alla nationer att söka sina egna fördelar och i kampen om dessa inte märka sin gemensamma fiende. Men för att upphäva friheten en gång för alla och fördärva gojernas samhällen i grunden måste vi ställa industrin på spekulationens grund. Detta tjänar till att det som genom industrin tages ur jorden inte stannar i industrin utan övergår i spekulationen, det vill säga i våra kassakistor.” (Ur Illuminaternas protokoll nr 4)

 

(2) Det är också viktigt att göra det egna folket beroende av samma system för sina livsmedel och sitt uppehälle. Om människorna har alternativ att tillgå, kan de inte tvingas att handla efter elitens vilja eller stå vid en fabriksmaskin större delen av sin vakna tid. Ett dylikt tvång har till syfte att försvaga deras anda och knäcka deras vilja till motstånd mot all den propaganda de matas med genom lydiga och systemtjänande massmedier. Att systemet ständigt måste växa, medför att den “vetenskapliga” forskningen inriktas på att taga fram nya saker som folk kan övertalas att köpa, att finna ut billigare sätt att tillverka dessa saker och att uppfinna nya massförstörelsevapen. Såsom med videobandspelare, så ock med missiler. Om man kan ständigt föra tekniken framåt för vad man än tillverkar, så kommer folk och länder att ständigt vara “uppdaterade”. Med andra ord: de kommer att köpa samma saker om och om igen i takt med att fullkomligt användbara produkter systematiskt görs tekniskt “föråldrade”. Vetenskapen har till största delen handlat om att taga fram nya varor och vapen och därmed tjäna det ekonomiska systemet. Att tjäna mänskligheten och att söka sanningen är ett avgjort andra rangens motiv för den av brödraskapet manipulerade forskarvärlden. Vapentekniken är viktig också för att skydda de mäktigas rikedom och för att öka denna rikedom, när det blir ekonomiskt önskvärt att starta ett krig, där man kan leverera till båda sidor.

 

(3) Detta system är så uppenbart nedbrytande och enfaldigt att om man finge lov att visa människorna hurudant det verkligen är, skulle de snart inse det självklara. Prästerna bekämpade våldsamt utbildning för folkets stora flertal, och det gjorde de av rädsla för vad som skulle bli följden, om folk genomskådade all den enfald som det mesta av religionen är. Men de behövde inte ha bekymrat sig. Systemet hade ändå aldrig viljan att ge människorna kunskap, allraminst ungdomen. Systemet vill indoktrinera, inte undervisa, och det är vad det har gjort. “Utbildningen” har till ändamål att få fram robotar till systemet. Dess syfte är att förmå människor att se saker på dess eget sätt och att förkasta varje tanke på att det kunde vara annorlunda. Vad kunde vara bättre för systemet än att barnen hålls borta från hemmet de flesta dagar under de år de är som mest formbara och att de matas med vad de måste tro på för att bli nästa generations robotar? Systemet har ingenting emot att framställa kristendomen i en god dager, ty det medför inga faror annat än för människans möjlighet till insikt. Som vi har sett, har både systemet och kristendomen mycket att vinna på att människan hålls borta från denna möjlighet. I andra delar av världen, där det fortfarande finns urbefolkningar, som inte underkastats detta ekonomiska tyranni med åtföljande tankekontroll, berövar man dem deras skogar, mark och levnadssätt antingen med våld eller med kristendom. Sedan deras kultur blivit förödd, blir de beroende och söker ofta fly ur mardrömmen medelst alkohol eller droger. Kontrollen över världen ökas ytterligare genom miljöförstöringen.   

 

(4) Tvånget att producera mer och sälja mer för varje år innebär att man snart kommer till den punkt, där människorna inte längre kan öka produktionen med egen kraft. Man bygger maskiner, som producerar allt mer med allt mindre av mänsklig arbetskraft. Eftersom produktionen måste ständigt öka, måste maskinerna bli allt större och kräva allt färre arbetande människor. Arbetslösheten växer. Systemets sätt att fiffla med arbetslöshetssiffrorna för att dölja hur illa det egentligen är ställt, att sätta i gång krig och att öka mängden varor som folk tror de behöver genom att manipulera symbolerna för mänsklig framgång, så att de alla hänför sig till ägodelar. Man måste göra folk missnöjda med det de har och få dem att jaga lyckan i ägandet av materiella “saker”. Det betyder emellertid att produktionen måste följa pengarna, eftersom de flesta inte har råd att köpa varorna. Därför inriktas produktionen allt mer på att tillgodose den förmögna minoritetens önskemål och allt mindre den fattiga minoritetens behov. Detta leder till att vissa människor äger allt de rimligen kan begära, medan andra får sova i pappkartonger på gatan.

Se hur systemet har manipulerat julfirandet! Kristendomen har återanvänt en hednisk midvinterfest och helt felaktigt gjort den till Jesu födelsedagsfest, och systemet har förvandlat denna till en köporgie. Vi säger att vi vill fira en “gammaldags jul”, när de flesta av traditionerna inte är äldre än den industriella revolutionen. Det som borde vara några dagar av underbar vila och avkoppling tillsammans med släkt och vänner har för miljoner människor blivit en mardröm. Barnen bombarderas med TV‑reklam för dyrbara leksaker, och föräldrarna får ofta låna pengar de inte har för att inte göra barnen besvikna på julaftonen. Föräldrarna får sedan brottas antingen med skulderna de nu måste betala eller med skuldkänslor för att de inte kunnat ge barnen det som dessa manipulerats till att önska sig. Den kommersiella exploateringen av barns och vuxnas känslor blir alltmer desperat och hänsynslös för varje år, eftersom julrushen nu blivit nödvändig för många affärers och fabrikers överlevnad.

Skillnaden mellan “rika” och “fattiga” handlar om hur många papperslappar de äger. Detta har för det mesta ingenting att göra med deras förmågor för övrigt eller deras vilja att göra en insats för samhället. Man kan bli en finansiell “vinnare” och tjäna massor av papperslappar på att tillverka någon plastmojäng som ingen egentligen behöver. Och man kan bli en finansiell “förlorare” på att ägna hela sitt liv åt att bry sig om andra människor. Det enda som betyder något är vad man kan sälja, inte vad slags insats man vill och kan göra för mänskligheten. Som vi har sett, är det lättaste sättet att tjäna pengar att skapa dem ur ingenting. Våra värden och vår vilja förvrängs därigenom, och samhället blir sjukare och än mer splittrat. Denna ständiga expansion får också andra följder. I takt med att produktionen automatiseras allt mer, måste företagen göra allt större investeringar för att kunna konkurrera. Endast stora företag klarar detta; de små får gå under. Stort blir vackert och livet blir fult. Den ekonomiska makten samlas på allt färre händer i linje med brödraskapets plan, och storföretagen och storbankerna tar allt mer över makten från de folkvalda politikerna.

 

(5) Att bekämpa arbetslösheten genom att öka konsumtionen går till en viss gräns, som dock redan är passerad. I vårt århundrade och särskilt sedan sextiotalet har länderna i den så kallade tredje världen lärt sig att tillverka industriprodukter. Det system som Storbritannien införde, att utnyttja ett kolonialimperiums “råvaror” och sälja industrivarorna tillbaka till detta, har förändrats i grunden. Hela Europa och sedan Förenta staterna följde efter och byggde vidare på det Storbritannien startat. Under de senaste årtiondena har länderna i Asien, Afrika och Sydamerika anammat drömmen om industrisamhället, ofta genom banker som önskade investera de pengar som strömmade in, i synnherhet från Mellanöstern sedan oljepriserna gick i höjden på 1970‑talet. Världen har nu blivit full med varor som söker sina köpare.

 

(6) Samtidigt blir det allt färre människor som har råd att köpa dessa varor. När väl ett stort antal länder har samma strävan - att tillverka mer och sälja mer - och de passerar gränsen för vad som är möjligt inom det egna landets gränser, måste varje land konkurrera med alla andra för att få sälja ute i världen. Detta blir en kamp som varje dag medför ekonomisk död och, för åtminstone 100 000 människor varje dag, fysisk död. Mer automatisering krävs för att producera fler varor till lägre kostnad, då alla måste konkurrera till läg­sta möjliga pris på samma vara. Mer automatisering betyder färre människor i arbete, och det i sin tur mindre pengar i folks plånböcker att köpa de varor som de automatiserade fabrikerna spyr ut. De större tillverkarna flyttar allt mer av sin produktion till länderna i tredje världen, emedan lagarna mot utnyttjande av människor är ännu slappare där än i den “rika” världen, och det dessutom går att betala en bråkdel av de löner som arbetarna i Europa och Amerika kräver.

 

(7) Som resultat av allt detta är systemet nu mycket illa ute, och det är alldeles vad elitbankirerna vill för att rättfärdiga sitt nästa steg, en centraliserad världsekonomi byggd på en central världsbank. Visserligen anser man att en del arbetslöshet är bra för systemet, då den bidrar till att hålla dem som har arbete lugna, lydiga och flitiga i rädslan för att annars förlora arbetet. Likväl kan arbetslösheten nå en så hög nivå att man anser den farlig, nämligen när antalet människor som inte har och inte kan räkna med att få arbete når okontrollerbara proportioner. Då räcker pengarna inte till att betala socialbidrag till det växande antal arbetslösa som systemet åstadkommer. Systemet är så vansinnigt att det för att överleva kräver att ständigt fler människor köper allt mer, medan det samtidigt gör att allt färre människor har råd till detta. Systemet kräver men kan inte få bådadera. Människorna håller sig lugna och lydiga endast så länge som de (genom indoktrineringen) tror att systemet kommer att försörja dem. När det väl står klart att systemet inte kommer att göra det, börjar folk resa sig mot systemet. Detta uppror blir ännu väldigare då de som saknar både arbete och hopp om att någonsin få ett arbete får sina socialbidrag nerskurna av politikerna. Som vi skall se, vill illuminaterna att människorna möter allt detta med våld. Därför måste upproret gå fredligt till, om deras plan skall korsas.

 

(8) Detta system står för ett ofantligt slöseri, och det värsta slöseriet är det med människor. När man tvingar människor att arbeta i ett själlöst, andelöst system, får detta allvarliga mentala och emotionala effekter. Vårt hjärta vill ha frihet, kärlek och glädje. Vårt inre jag vill vara positivt, kreativt, få ge utlopp för all den potential vi alla har, och jag menar alla. Men systemet kräver att vi är föga mer än förlängningar av maskiner och som sådana förbrukbara, så snart tekniken utvecklats så att den kan ersätta oss. För systemet är vi inte människor, inte själar, inte odödliga andliga varelser, vi är produktions‑ och konsumtionsenheter. Du har nog märkt att systemets förvaltare, politikerna, ekonomerna och industriägarna, kallar oss för “konsumenter”, ty det är så systemet ser på oss. Detta själlösa system har vållat en explosion på andra konsumtionsområden såsom alkohol‑ och drogmissbruk. Detta är sätt som folk tar till för att fly från den mardröm och den ångest de lider av i sitt inre. De kanske inte ens är medvetna om att de känner detta på en djupare nivå. Men det visar sig likafullt i drogmissbruk och andra former av tillfällig flykt från denna vansinniga tillvaros verklighet. Den stress som kraven från systemet medför, den ständiga konkurrensen, fruktan, andens instängdhet och hämning har blivit som ett löpande band för mental, emotional och fysisk sjukdom. Stressen vållar obalanser i de mentala och emotionala energifälten, och de vidarebefordras genom fältens centra (chakraer) till alla nivåerna i tillvaron, även den fysiska kroppens. Vi får fler och fler sjukdomar som orsakas av stressen, all nedsmutsning och förgiftning och alla andra faror systemet alstrar i sitt omättliga begär efter tillväxt till varje pris. Är det att undra på att vi ser nederlag tecknat i ansiktet på så många människor. Systemet, vetenskapen och religionen har medverkat till att göra miljarder trötta på att leva men rädda för att dö.

Brott är en annan konsekvens. Om man programmerar folk till att mäta egen och andras framgång efter konsumtion och ägodelar, så får man inte bli förfärad om de som inte kan tjäna pengar för att konsumera och äga tar till ett annat sätt att “lyckas” (i systemets termer) - stöld, inbrott, rån. I tider av stor arbetslöshet är de fler människor som nekas möjligheten att lyckas genom konsumtion eller att ens försörja sin familj, och det är därför som brottsligheten ökar. Om systemet sedan behandlar levande människor som meningslösa, värdelösa, utan respekt, så är det inte konstigt att många andra börjar se sina medmänniskor på samma sätt. Det ökande våldet är ett tecken på detta. Förbittringen över att man blivit förkastad av systemet leder till förbittring mot allt och alla. I ett sådant känslotillstånd kan man rycka handväskan från en gammal dam för småpengar utan en tanke på hur illa man gör henne. Ens motto är då: “Systemet har ingen respekt för mig, så varför skulle jag ha respekt för någon annan? Var och en får ta hand om sig själv.”

Men stopp ett tag! Om man har en plan som innebär att man gör polis‑, militär‑ och rättsväsendet allt mer auktoritärt, vad är det då man mer än något annat behöver för att få allmänna opinionen med sig? Mer brott, ju våldsammare och hemskare dess bättre. 

Om enda sättet att få mat, husrum och värme är att äga en sorts papperslappar, så kommer tekniken och ekonomin att ge oss allt fler hungriga, hemlösa och frysande människor. Inte heller de handikappade, äldre, sjuka och de som av andra orsaker inte kan arbeta, kan tjäna till sig dessa papperslappar. Systemet behandlar detta problem på olika sätt. I en del länder struntar man i dessa människor och stävjar uppror med en stark polis‑ och militärmakt och genom att skrämma dem som arbetar, så att de inte vågar protestera mot denna grymhet. I andra länder betalar staten dessa systemets offer så litet den bara kan, även om man är mer generös i ett fåtal mer upplysta länder. Men alla använder de rädslan som vapen mot befolkningen och förebygger så uppror.

Varje år står systemet inför allt större kostnader för brottsligheten, polisen, sjukvården, socialvården och allt det andra. Detta är en ofrånkomlig följd av principen “tag, tillverka och släng” och allt den medför. Och hur reagerar systemet och dess tankestyrda politiker på detta? Med att säga att vi måste få en större tillväxt i produktion och konsumtion för att få mera pengar. Denna “metod” skördar bara ännu fler offer, så att ännu mer pengar måste förbrukas på brottsbekämpning, sjuk‑ och socialvård. De som är hypnotiserade av brödraskapets propaganda, har inte intelligens eller vision nog att tänka i andra banor, hur vansinnigt deras nuvarande “tänkande” än är. Som Mark Twain sade: “Om ens enda verktyg är en hammare, kommer alla problem att se ut som spikar.”

 

(9) Systemets krav och dess nedbrytning av de mänskliga värdena medför att andra levande varelser blir grymt utnyttjade. Jag har hört folk säga att de som kämpar för djurens rätt borde intressera sig mera för grymhet mot människor. Det är att inte ha förstått det väsentliga. Grymhet är grymhet, vilken levande varelse den än drabbar. Ett samhälle, som finner det rätt och riktigt att behandla djuren så fruktansvärt som sker i dag, kommer inte heller att ha några spärrar mot att öva grymhet på människor. Djuren har blivit som vilka varor som helst, råvaror i den industriella hanteringen. I vår behandling av dem står vi inte nazisterna efter ens i deras värsta brott. Se bara på slakthusen, djurfabrikerna och industrins laboratorier! I Storbritannien tvingas 500 miljoner kycklingar leva sina eländiga liv till slutet stående på trådnät i burar som är så små att de knappast kan sitta i dem. Omkring 40 miljoner kycklingar dödas varje år i Storbritannien för “brottet” att de är tuppar. De tillhör en art som människan värderar som äggläggare. Kan man då inte lägga ägg så måste man dö. I de brittiska slakthusen dödas varje vecka 8 miljoner kycklingar, 300 000 grisar, 80 000 nöt, 500 000 kalkoner, 50 000 kaniner och 300 000 får, en grymhet och ett barbari av värsta sort. Sant har det sagts: Om slakthusen hade väggar av glas, vore vi alla vegetarianer. Endast ett människosläkte, som kopplats bort från sitt sanna jag, kan göra detta, endast ett människosläkte, som råkat under kontroll av en medvetenhet, som vill förstöra vår medkänsla och inre godhet. Det finns en brittisk minister och uttalad kristen dogmatiker, som i alla sammanhang förlöjligat vegetarianer. “Om Gud hade velat att vi vore vegetarianer”, sade han, “Skulle han ha skapat oss med tre magar.” Till svar på sådant kunde man säga att om Gud hade velat att vi skulle prata sådan smörja, hade han/hon ha skapat oss utan hjärna.

 

(10) För att dölja systemets verkliga fel och hur det förstör människor behöver man en “säkerhetstjänst” och andra organisationer, som ägnar sig åt hemlighetsmakeri. Man hävdar att de behövs för att hålla ett öga på möjliga hot från andra länder och terroristgrupper och att trygga den nationella säkerheten. Som vi dock har sett, har regeringarna och säkerhetstjänsterna som viktigaste mål att hålla sanningen undan från det egna folket. Det är livsviktigt för att systemet skall överleva. Sanningen är för systemet som vitlök för en vampyr. Säkerhetstjänsterna ägnar mer tid åt att spionera på dem som fredligt utmanar den bestående ordningen än på potentiella terrorister. De känner till terroristerna och manipulerar dem i alla fall, och de ägnar sig faktiskt själva åt terrorism. Alla slags egentligen olagliga åtgärder vidtas mot varje individ eller grupp som befaras kunna effektivt hota systemet. Telefonavlyssning, arrangerade brott, provokationer, rent av mord; alla dessa metoder används av staten och det världsomspännande brödraskapet och dess ombud för att hejda dem som utgör hot mot deras fortsatta styrning.

 

(11) Det finns ytterligare en absolut gräns för systemets vidare expansion. Det är den allra viktigaste faktorn. Om det krävs av oss att vi ständigt förbrukar mer, så bryter vi ner den planet som vi alla är beroende av. Till och med jorden behandlas som ett fabriksgolv. Den har blivit så utnyttjad med kemiskt jordbruk för kortsiktig största möjliga avkastning, att dess förmåga att livnära oss på längre sikt minskar för varje år. Om du ägde en maskin, som gav dig allt du behövde för att klara dig, och det var den enda maskinen i sitt slag, vad skulle folk säga om du tog en slägga och slog sönder maskinen? De skulle säga att du var spritt språngande galen. Men detta är just vad mänskligheten gör mot sin egen planet.  Under den tid industrisamhället funnits har vi varje år tagit ut allt mer “råvaror” ur Jorden och förvandlat dem till sopor och smuts i “framåtskridandets” heliga namn. Därvid har systemet måst öka mängden varor som används bara en gång och sedan slängs. Ty endast så kan det öka produktionen. Det kan inte göra det med hållbara varor. Detta ekonomiska nödtvång enligt systemets egna lagar har begåvat oss med engångsglaset, ‑kniven, ‑gaffeln, ‑tallriken, ‑rakhyveln och så vidare i en ständigt ökande mängd. Allt som används bara en gång och sedan slängs innebär en vinst för systemet; allt som gjorts för att hålla är en förlust och en större förlust ju längre det håller. Förenta staterna har som sagt tagit ledningen i kapplöpningen mot självförstörelse, men de flesta andra länder deltar också i loppet. Vi har skapat ett sådant vidunder att ju mer framgångsrikt det är efter sina egna lagar, desto snabbare förstör det planeten. Och fortfarande har vi politiker som talar om hur nödvändigt det är att åter uppnå full sysselsättning. Med det nuvarande systemets regler skulle full sysselsättning av det vanliga slaget i hela världen betyda att planeten förvandlades till en enda öken. Det är fullkomligt vansinne. Det kan inte fortsätta och det kommer inte heller att göra det. 

Detta självförstörande system har nu skapat en värld, där 20 procent av befolkningen förbrukar 80 procent av “råvarorna”. De övriga 80 procenten av mänskligheten måste leva i yttersta knapphet för att systemet skall kunna tillgodose girigheten. I vissa delar av världen dör människor av sjukdomar som beror på svält, medan de i andra delar dör av sjukdomar som beror på vällevnad. Vi har fått en värld som är full av strid och splittring, en värld där lidande, utnyttjande och krig är väsentliga för systemets överlevnad.

Brödraskapet, som har skapat och finstämt systemet för sina egna syften, vet att det är ren idioti, och det första “bröderna” tänker göra efter den kupp de planerar mot mänskligheten är att avveckla det system de tvingat på oss:

 

“Ni inser lätt att en sådan hushållning, som vi lurat på gojerna, inte kan föras vidare av oss.” (Ur Illuminaternas protokoll nr 20)

 

De vet att systemet är enfaldigt. Det är menat så!

Men låt mig understryka en sak framför allt. Den medvetenhet, som söker förslava oss och de påfrestningar vi utsätts för på denna planet, gör det svårare men inte omöjligt för oss att uttrycka vårt sanna jag. Du behöver bara se dig runt i din egen närhet och i världen allmänt för att kunna se underbara, kärleksfulla, medkännande och hjälpsamma människor. Vi behöver inte vara robotar eller styrda av brödraskapet och de luciferiska tankemönstren; vi låter oss styras och vi kan sluta med det. Vi ser tillräckligt i vårt eget liv och andras för att veta vad som är godtagbart och vad som inte är det. Vi har alla möjlighet att börja tänka själva och leva enligt vad vi tror på. Vi kan alla öppna vårt sinne och återupptaga förbindelsen med vårt högre medvetande. Miljoner människor gör detta idag, och många andra har gjort det under historien gång, också under dessa smärtfyllda tider i planeten Jordens liv. Det behöver inte vara så här, och vi behöver inte ha det så här. Mänskligheten är i grunden god, inte ond. Vi kan visa den godheten, om vi vill. Hur stark är vår vilja att stå emot den luciferiska medvetenhetens maningar? Hur stark är vår vilja att följa vårt eget hjärtas maningar?

Den pågående förvandlingen kommer att medföra - medför redan - ofattbart stora förbättringar. Den luciferiska kontrollen av människans medvetenhet håller på att avlägsnas, och det blir en tid av först kaos men sedan underbara möjligheter. Helt tydligt är det en förvandling som inte kommit en enda dag för tidigt.