av Lars Adelskogh
Del 2

I den första artikeln berättade jag om erfarenheter Monroe gjorde utanför sin fysiska kropp från 1958 fram till dess han gav ut sin första bok, Journeys out of the Body, 1971. Efter utgivningen erhöll Monroe brev från hundratals läsare, som i likhet med honom själv varit i "den andra kroppen" och upplevat andra verkligheter. Många hade haft svårt att hantera sina "hemliga erfarenheter" och befarat att de var sinnessjuka. Nu uttryckte de tacksamhet för den bekräftelse de fått att de varken var sjuka eller abnorma. Därmed uppnådde Monroe många gånger om sitt uttalade syfte med boken: att rädda om så bara en enda människa från att i onödan bli inspärrad på mentalsjukhus.

 

Monroe blev nu alltmer känd. På sjuttio- och åttiotalen framträdde många med redogörelser för liknande erfarenheter. Utanför-kroppen-upplevelser diskuterades livligt i allt vidare kretsar. Monroe var inte längre någon ensamvarg utan en pionjär med ett tätnande följe. Också vetenskapsmän fattade intresse för saken. Forskare kom genom enkäter fram till att ungefär 25 procent av USAs befolkning sade sig ha minne av åtminstone en utanför-kroppen-upplevelse. Undersökningar gjorda i andra länder har givit liknande resultat.

Forskare vill ha upprepbara resultat under kontrollerade förhållanden. Kunde man i laboratoriemiljö experimentera med det andra tillståndet? Kunde man rentav framkalla detta tillstånd med någon enkel metod? För att besvara dessa och liknande frågor grundade Monroe och medarbetare år 1972 Monroe-institutet för tillämpad vetenskap. Där utvecklade man en teknik för framkallning av andra medvetenhetstillstånd medelst bestämda ljudpulser, en teknik som blivit känd under namnet hemi-sync.
Näst synen är hörseln vårt viktigaste sinne. Långt innan vi som nyfödda först såg dagens ljus, hade vi i moderlivet hört ljud. Thomas Verny har visat att fyra till fem månader gamla foster reagerar på musik. Vivaldis toner lugnade även mycket oroliga ofödda, medan Beethoven fick också de lugnaste barn att röra sig och sparka. Musiken är ett språk som med klanger, rytmer och harmonier talar direkt till våra känslor. Ljud är vibrationer som påverkar medvetandet, rentav förändrar medvetandetillståndet. Hjärnan och därmed medvetandet reagerar olika på olika ljudfrekvenser. Hjärnan arbetar själv i olika frekvensområden – beta, alfa, delta, teta – med mycket olika resultat. Beta (över 14 svängningar per sekund) är frekvensbandet för vårt dagliga stressmedvetande. Där är vi knappast mottagliga för intryck från någon annan verklighet än den fysiska. Den andra, större verkligheten omger oss alltid, men vi förmår inte uppfatta den, så länge hjärnan tvingas arbeta i beta. Vardagslivets stress och jäkt, det ständiga brus av "information" och skvalmusik som når våra öron – allt detta tjänar till att hålla hjärnan kvar i betarytmerna. Det är lätt att förstå att meditation såsom en metod att kontakta andra verkligheter måste börja med ett djupt lugn i både kropp och sinne.

Alfarytmerna innebär ett avslappnat, lugnt medvetande och ligger i frekvensbandet 7-14 svängningar per sekund (7-14 Hz). Där är vårt normala dagsmedvetna som mest effektivt. När vår hjärna befinner sig i alfarytmer och lägre, kan vi börja förnimma andra verkligheter än den fysiska. Theta (drömtillstånd, 4-7 Hz) och delta (drömlös sömn, lägre än 4 Hz) markerar gradvis bortkoppling från den fysiska världen och övergång till en annan tillvaro.

Ordet hemi-sync är en förkortning av "hemisfärsynkronisering", dvs samordning av de båda hjärnhalvorna.

När Monroe utarbetade tekniken, tog han fasta på två insikter. Den första bestod i att vardera hjärnhalvan är säte för en grupp medvetenhetsfunktioner, som skiljer sig från dem i den andra hjärnhalvan; den andra: att man kan bringa de två slagen av funktioner i samklang medelst särskilda ljudfrekvenser. Den första insikten var allmän. Den andra var Monroes egen upptäckt.
Vänsterhjärnan, som styr högra halvan av kroppen, höger hand osv., är sätet för språk i tal och skrift, matematik, vanligt logiskt tänkande och tidsuppfattningen. Högerhjärnan, som styr vänster kroppshalva och vänster hand, är sätet för ideer, bilder, rumsuppfattningen, intuition, musik, känslor och troligtvis det stora, okända omedvetna. Vänsterhjärnan uppfattar verkligheten genom detaljer, högerhjärnan genom helheter. Vänsterhjärnan minns en människa på namnet, högerhjärnan på ansiktet. Vår civilisation är i påfallande hög grad en produkt av vänsterhjärnan. Dragen av kollektiv sinnessjukdom i vårt samhälle hänger klart samman med att högerhjärnan blivit hämmad i sina uttryck. Det för bara någon generation sedan allmänna bruket att tvinga vänsterhänta barn att bli högerhänta är endast ett exempel på vänsterhjärnans förtryck av högerhjärnan.

Hemi-sync-tekniken kan enkelt beskrivas så här: Försökspersonen får genom hörlurar lyssna på två inspelade, nästan lika ljudfrekvenser, den ena med det ena örat och den andra med det andra. Detta är något som aldrig förekommer i naturen eller i vardagslivet; ett slags stereofoniskt ljud som är ur fas med sig självt. Det är egentligen inte med öronen vi hör, utan med hjärnan. Och hjärnan hör inte de två olika frekvenserna, utan en tredje, "synkroniserad", som är skillnaden dem emellan. Om vänsterörat får ta emot frekvensen 210 Hz och högerörat 200 Hz, hör alltså hjärnan 10 Hz. Hjärnan börjar resonera med denna frekvens; den går därmed ner till alfarytm (7-14 Hz). På detta sätt kan man efter behag försätta hjärnan i olika tillstånd: alfa, theta, delta.

Försökspersonerna får ligga i små rum (s.k. CHEC-enheter), omsorgsfullt isolerade från alla störande intryck, så att de snabbt kan nå djupast möjliga avslappning och koncentration. De får först höra en ljudfrekvens, som hjälper dem att uppnå och behålla ett bestämt medvetenhetstillstånd, som varken är sömn eller vakenhet utan ett mellanting. Monroe kallade detta första steg fokus 10. Det kännetecknas av att alla fysiologiska reaktioner är desamma som i sömn, medan däremot hjärnvågorna är annorlunda. Annorlunda uttryckt: Kroppen sover, men medvetandet är vaket och skärpt.

Utifrån den samlade erfarenheten med många frivilliga försökspersoner och besökare kunde Monroe och hans medarbetare klart definiera fokus 10 efter mätvärden på instrument de använde. Fokus 10 var alltså ingenting man kunde inbilla sig eller låtsas vara i. Det visade sig också att helt otränade kunde hjälpas in i fokus 10 utan alltför stort besvär. Monroe skickade rentav ett bandinspelning av frekvenssignalen till en psykiater han kände. Denne testade fyra personer utan att de i förväg fick veta vad de kunde uppleva. En av de fyra avbröt experimentet därför att han tyckte sig slå emot taket i rummet medan han såg ner på sin fysiska kropp.

En fråga man naturligt ställde sig var: Om man kan få kroppen att sova (dvs de fysiska sinnena avstängda eller dämpade), samtidigt som medvetandet är vaket, kan man då inte med vissa ljudfrekvenser hjälpa fram förmågan att uppfatta verkligheten utanför de fem vanliga sinnena? Under experiment man gjorde med detta visade sig försökspersonerna uppleva ett likartat mönster. Väl inne i fokus 10 iakttog de med sin utomsinnliga "syn" en liten ljuspunkt. De lärde sig att "röra sig" i riktning mot ljuspunkten, så att den föreföll att växa, varpå de gick rakt in i ljuset. Därmed uppnådde de det utomkroppsliga tillståndet. I ultrarapid blev det som att färdas genom en tunnel mot ljuset i mynningen, ett gemensamt tema för många människors berättelser om utanförkroppen- och nära-döden-upplevelser.

Olika hemisync-frekvenser framkallar eller hjälper fram olika medvetenhetstillstånd. En synnerligen viktig, rent omvälvande upptäckt var att försökspersonerna, efter att lyssnat på olika frekvenser ett antal gånger, lärde sig att själva framkalla dem i den egna hjärnan utan yttre hjälpmedel. Hemi-sync-tekniken i laboratoriemiljö var därför enbart det första steg individen måste ta för att sedan kunna använda metoden utan detta instrumentella stöd, med vidgade egna uppfattningsorgan i en mycket större verklighet.

Detta är något så revolutionerande att vi får försöka se det i ett större perspektiv. Genom hela sin historia har människan anpassat sig till ständigt nya situationer, som inneburit att hon måst lära sig nya färdigheter, alltifrån de första samhällenas tämjande av djur och förvärv av många slags hantverksskicklighet till nutidens användning av maskiner, fordon och informationsteknik. Allt detta har handlat om att ständigt förfina och effektivera metoderna för manipulation av materien. Medvetandet däremot, detta genuint mänskliga, har knappast alls berörts i denna ofantliga process. Men vad lever vi för egentligen? Varför är vi här på jorden? För att bli alltmer fulländade maskiner som manipulerar materien? Eller är vi här för att utveckla, vidga vår medvetenhet, med tiden uppnå helt andra tillstånd? Är människotillvaron bara ett första stadium i vår pågående förvandling till något annat?

Monroe-institutet formulerade snart sin filosofi i bland annat följande sats: "Medvetenheten och dess fokusering rymmer inom sig alla lösningar till livsprocesserna som människan önskar nå eller ställs inför."

Vid sidan om det stora projektet, vidgandet av människans medvetande bortom den kända fem-sinnes-verkligheten, ledde arbetet med hemi-sync till mängder av praktiska, synnerligen människonyttiga tillämpningar. Det visade sig nämligen att olika slags sammansatta ljudfrekvenser var till hjälp i de mest skilda tillstånd och situationer: mot sömnlöshet, oro och depression, för smärtlindring, bättre inlärning (Monroes första experiment, se första artikeln i denna serie!) osv. Hemi-sync är en icke-invasiv teknik, dvs fungerar utan att göra fysiskt eller psykiskt intrång på individen. Den är ett slags utvecklad biofeedback, som behövs endast i ett första skede, tills personen själv lärt sig att med egna resurser framkalla den önskade biopsykiska effekten.

I mitten av 1970-talet inledde Monroe och hans medhjälpare sitt stort anlagda projekt att med hemi-sync hjälpa ett oerhört antal, förut otränade människor att uppnå medvetenhetstillstånd utanför den fysiska kroppen. Målet sattes till fem tusen, vilket i början uppfattades som nästan orealistiskt. Idag är den siffran redan fördubblad. Denna träning skedde och sker inom ramen för vad som kallas The Gateway Program, en veckolång kurs, där deltagarna steg för steg blir införda i andra tillstånd, andra verkligheter.

Deltagarna får först erfara fokus 10 och lära sig känna igen det: kroppen sover, medvetandet är vaket. Därefter lär de sig att övergå till fokus 12, ett djupare tillstånd där man lär sig att koppla bort alla fysiska sinnesdata och börja förnimma genom andra kanaler. Det är här det börjar på allvar och deltagaren får sin världsbild drastiskt förändrad, direkt erfar att han eller hon är "mer än sin fysiska kropp".

I början av Gateway-programmet får deltagarna lära sig att överskrida den barriär av fruktan (för det okända, för förändring) som tycks vara det största hindret för individens andliga växande. Deltagaren vägleds att visualisera sig stående i en glänta mitt i en mörk skog. (I sina hörlurar hör deltagaren, förutom den sammansatta ljudfrekvens som framkallar medvetenhetstillståndet, också en röst som leder visualiseringsövningen.) Från gläntan gör man flera korta utflykter inom "synhåll" från gläntan och uppnår därunder fokus 10. Därefter tränger man djupare in i skogen och når till sist en annan plats (fokus 12). Med upprepade övningar blir dessa båda tillstånd välbekanta, och i samma mån försvinner fruktan. Från fokus 12 kan man "se" fokus 10, och från fokus 10 hittar man tillbaka till normala dagsmedvetandet.

När rädslan försvinner gör sig nyfikenhet och vetgirighet gällande. Utan yttre och inre tvång vill människan utforska den nya verklighet som öppnar sig för henne. Resultaten kan bli häpnadsväckande nog: återförening med "döda" vänner och släktingar liksom möten med andra intelligenta livsformer som det vanliga tänkandet inte känner eller erkänner.

Detta kräver inte på något vis att man först godtar någon särskild trossats, endast öppnar sinnet för möjligheten av en
mycket större verklighet. Monroe-institutet har funnit det vara till hjälp om de som deltar i Gateway-programmet memorerar och begrundar följande affirmation (bekräftelse):

Jag är mer än min fysiska kropp. Eftersom jag är mer än fysisk materia, kan jag uppfatta det som är större än den fysiska världen.
    Därför har jag en djup önskan att vidgas, uppleva, veta, förstå, styra och använda sådana större energier och energisystem som kan vara välgörande och konstruktiva för mig och dem som följer mig.
    Jag har också en djup önskan att få del av hjälp och samarbete, bistånd, förståelse från de individer vilkas visdom, utveckling och erfarenhet är lika stora eller större än mina egna. Jag efterfrågar deras vägledning och skydd mot varje slags inflytande eller källa som skulle kunna ge mig mindre än vad jag klart önskar.

"Den mest spännande upplevelsen för mig var med fokus 15 på ökade vibrationer. Jag kände hur energiflödet sakta gick upp på ena sidan och ner på andra sidan av kroppen, sedan snabbare och snabbare. Jag kände att jag skulle bli en spiral, sedan en punkt, och det blev jag också, och som en förtätad enhet flög jag högre och högre... Men sedan tänkte jag: Jag kan inte gå högre - och som en blixt 'hörde' jag: Hallå, du begränsar dig. Då så, jag övervann det, godtog det, och nu var jag iväg, jag kände mig utskjuten som en sputnik i världsalltet, mot stjärnorna, ännu en varelse som var förenad med alltet. Att känna denna enhet var en outsäglig glädje och lycka!

"Den djupa läxa jag lärde av denna övning var denna: trots att jag många gånger hört och läst att vi är vad vi tänker, att vi begränsar oss med vårt tänkande, höll jag här på att uppleva något enastående, åtminstone för mig, genom att övervinna tvivel och begränsningar som jag ensam bär ansvaret för.'"

"...Sedan jag på morgonen hade mist intresset för att hålla solsystemet i händerna (jag kan inte tro att jag just sade det!) såsom bandet hade sagt till mig att göra, visualiserade jag den 'blå dörren' för fokus 15 (medvetande utan tid). Då jag inte fann någonting där, fortsatte jag genom rött, gult, skärt, grönt, purpur och slutligen vitt. Med vitt för 'nivå 21' fortsatte jag till '26', där jag då fick (och alltsedan dess får) budskap till andra människor i programmet. Senare gick jag vidare till '27', där jag tidigare funnit min far. Jag kände att han var upptagen, så jag beslöt att pröva på okänt territorium.

"Jag tänkte mig en digital räknare och gled bakåt genom mörkret medan siffrorna på räknaren blixtrade fram snabbare än jag hann läsa dem. Någonstans i närheten av vad jag uppfattade som 100 (98?) stannade jag och såg många människor som drev omkring. De såg ut som hologram men gav ifrån sig budskapet av att vara 'levande'. Några struntade i mig, andra drog sig undan, men flera närmade sig mig med stor glädje. Jag förnam att de kände att de fastnat där de var och trodde att jag kommit för att leda dem tillbaka. Jag frågade om de andra och fick veta att de bara var ute och forskade och skulle återvända till kroppen när de fick lust att göra det, medan de övriga väntade på att deras kropp skulle dö så att de kunde bli fria. Men de som talade med mig sade att de hade hamnat där ofrivilligt och inte kunde återvända av egen kraft.

"Vid den tidpunkten hörde jag din knappt hörbara röst, Bob, när du sade, 'Du återvänder nu till fokus 10.' I panik kände jag att jag behövde din röst för att hitta vägen tillbaka. Jag försökte ta någon av dem med mig men kunde inte och återvände till min CHEC-enhet på vad jag uppfattade som ett ögonblick. Men en djup suck av lättnad och ett och annat kraftuttryck tänkte jag tillbaka på upplevelsen, och det gör jag ännu en gång när jag nu skriver detta.

"Jag tror inte att det var en dröm. När jag skriver detta, två veckor efter upplevelsen, är jag fortfarande överväldigad av djupet i känslan.

"Jag tror inte på slumpen. Även om det inte är klart för mig vad detta innebär, känner jag att det finns en orsak. Jag fick vara med om något som jag aldrig förut tänkt på medvetet.

"Faktum: Det finns ju på olika institutioner människor som ligger i koma och som läkarvetenskapen inte har lyckats väcka."

 

Vid sidan om Gateway-programmet arbetade Monroe vidare på att tillsammans med ett antal medhjälpare förfina hemi-sync-tekniken. Det var en grupp om sex personer med olika yrken (fysiker, ingenjör, socialchef, psykolog etc.) som tränat upp förmågan att gå djupt ner i andra medvetenhetstillstånd och samtidigt kommunicera med yttervärlden genom hörlurar och mikrofon. Det enda problemet var att de fann det mördande tråkigt att, när de väl kommit ut ur kroppen, inte få göra annat än testa av olika ljudfrekvenser och meddela Monroe resultatet. Det måste ha känts frustrerande för människor, som just funnit en ny verklighet, fantastisk, oändligt rik och glittrande, att bara få syssla med vetenskapligt-tekniskt rutinarbete. Där borta, på andra sidan tunneln, lockar Paris, men jag måste stanna kvar på gården. Alltså fick de också vara ute och "leka" på egen hand. Så uppstod "urforskarlaget".

Till en början riktade de uppmärksamheten bland annat på vårt grannskap i världsrymden: månen och planeterna. Men efter några utfärder dit var de resultat som kunde sammanfattas ganska nedslående: ytorna av främmande himlakroppar företedde endast miltals av ödsliga stenöknar översållade med kratrar eller också kaotiska molnmassor, men ingenstans ens den minsta tillstymmelse till liv. Var då jorden den enda bebodda planeten? Var detta dödsstöten åt människans urgamla hopp om att finna intelligenta varelser på andra håll i universum?

Denna situation förändrades senare helt för alla utforskarna under loppet av några veckor. Några av dem hade inte träffat varandra, så det var tydligen inte fråga om ömsesidig påverkan. Den enda gemensamma faktorn var att man före varje "utflykt" hade börjat använda den tidigare anförda affirmationen, där man ber om intelligenta medväsens bistånd. Det var som om en ridå plötsligt gick upp. Därefter mötte utforskarna nästan ständigt intelligenta varelser, som var mer eller mindre villiga att kommunicera och samarbeta. Efter flera år av bara ödsliga, livlösa miljöer var effekten överväldigande, berättade Monroe. Som framgår av Monroes två senare böcker, Far Journeys och Ultimate Journey (denna finns även på svenska: Den yttersta resan) ägnade Monroe mycket av sina 'utfärder' de sista tjugo åren av sitt liv åt umgänge med varelser från andra planeter och solsystem.

En kvinnlig medlem av urforskarlaget, ROMC, fick en mycket nära relation med fyra till fem varelser, varav en fungerade som talesman. De hjälpte henne att lämna den fysiska kroppen genom att helt sonika lyfta ut 'energikroppen'. Kvinnan infann sig varje onsdag eftermiddag och använde varje gång samma CHEC-enhet. En onsdag fick hon emellertid förhinder. Samma dag besökte en psykolog från Washington Monroe-institutet. Hon var ganska skeptisk mot verksamheten vid institutet och förhörde sig i timtal om de använda metoderna och teknikerna. Slutligen föreslog Monroe att hon själv skulle pröva på hemi-sync-tekniken i en av CHEC-enheterna. Hon samtyckte. Efter att hon legat och lyssnat på hemi-sync-ljudet i hörlurarna hördes hennes röst genom mikrofonen: "Det finns någon annan här i båset hos mig." "Är ni säker på det," frågade Monroe. "Det är klart jag är," blev svaret.

"De är faktiskt fyra stycken." "Är ni säker på att de är fyra?" frågade Monroe återigen. "Jag kan uppfatta dem mycket tydligt. Det är två vid mina fötter och två vid huvudet." Monroe tryckte åter på mikrofonknappen: "Vad sysslar de med?" "De försöker lyfta mig ut ur kroppen, om ni kan tro det."

Med ens stod gåtans lösning klar för Monroe. Han tittade upp på klockan. Den visade tio över fem. ROMCs vanliga tid. Också hennes vänner kan fastna i rutiner, tänkte han. Varelserna måste snart ha insett att de tagit fel på person, eftersom de gav sig iväg. Efter försöket berättade Monroe för kvinnan vad som annars brukade försiggå i kammare nr 2 på onsdagarna och lät henne läsa anteckningarna om detta. Hon gjorde ett tappert försök att utåt bevara sin skepsis men var mycket tankfull när hon lämnade institutet. Hennes verklighetsuppfattning hade skakats i sina grundvalar.

Här ett exempel på samarbete mellan en utforskare och främmande, vänligt sinnade intelligenser:

 

"Två skivor kommer till mig. Först såg det ut som två stora ögon. Jag lades på en av dem. Jag snurrar runt och en ljusvarelse placeras på mig. Jag hade värk i en kroppsdel och den arbetar de på. De snurrar runt mig på den här skivan och riktar en lusstråle mot mig. Min kropp känns tung på grund av denna fysiska smärta som jag hade när jag vaknade i morse. Jag känner mig slö idag och inte så klar som förut, så de försöker hjälpa mig. Jag säger 'de'. Jag förnimmer att det finns någon där, men det ser ut som två skivor och ett ljus. Jag lades på ena skivan, och jag vet inte vad som hände med den andra skivan. Jag ligger fortfarande på den ena skivan. Det blir ljusare. Det är ljus över hela kroppen. Jag tror ljuset kommer från den andra skivan som finns ovanför mig. Det är som om jag låg mellan två energiskivor. "

Experimentledaren: "Fråga vilka de är."

"Ja. Jag fick just svaret att 'vi är en källa till ljus och energi som din kropp behöver just nu!'"

Experimentledaren: "Känner du av några resultat av energin?"

"Först kändes det litet konstigt, men nu börjar jag känna mig mer medvetet laddad med energi."

Experimentledaren: "Säg till när det blir någon förändring."

"Ja. Jag borde berätta för dig vad som händer, för det hjälper. Jag liksom sniffar lite grand, och jag får känslan att det hjälper till att höja vibrationen med min röst, så att den ligger kvar på nivån. Jag placerade mig på den där skivan som jag hade gjort förut, och jag kände det som om den snurrade runt mycket snabbt. Det är ett slags balansering – energibalansering – och sedan kände jag från mitten med den här lusstrålen som liksom centrade sig ner på mig. Sedan arbetade de med ett område på min kropp som syntes mörkt. Sedan kändes det som om de stoppade in några små, jag vet inte vad man ska kalla dem, liksom små stavar in i buken på mig. De stoppades in en och en över hela buken. Och efter att de där små stavarna hade stoppats in en efter en kände jag att de arbetade med olika färger, i synnerhet med en violett och en blå. Strålen kom bakifrån, genom ryggraden och genom de där stavarna som hade stoppats rakt genom buken. De utförde något slags helande. Jag tas bort från skivan nu. De tänker börja arbeta på att hjälpa mig att gå in på nästa nivå."

 

På grundval av många hundra liknande möten mellan utforskarna och vänligt sinnade främlingar fick Monroe och hans medhjälpare en allt klarare bild av dessa intelligenser och deras förmågor. Utforskarna uppfattade dem som synliga ljusmönster, därav benämningen 'ljusvarelser'. Dessa behärskar tydligen en mycket avancerad teknik, som bygger på användning av energi, ljus i ren form, riktade strålar, som kan utnyttjas bland annat för helande ändamål. De kan med yttersta lätthet lyfta ut det mänskliga 'energiväsendet' ur den fysiska organismen och transportera det över ofantliga sträckor medelst sin 'ljusteknik'. De verkar ha fullständig tillgång till utforskarens medvetande och minne, och de verkar ha en minutiös kännedom om mänsklighetens historia. Ingenting tyder på att de skulle vara annat än vänligt sinnade. Vilka de är och vad de har för uppgift på vår planet är tills vidare höljt i dunkel. En del av dem har uppgivit att de aldrig varit människor, andra att de tidigare existerat i fysisk form, ehuru icke i mänsklig, i någon annan del av världsalltet. I sitt umgänge med dessa främmande intelligenser använde Monroe, hans medarbetare och elever det system för meddelelse som tycks vara gemensamt för alla tänkande varelser i världsalltet: icke-verbal kommunikation, samtal utan ord (engelska: non-verbal communication, förkortat NVC), ett slags telepati.

Monroe trängde med tiden djupare in i den andra verkligheten, och hans senare böcker innehåller utförliga redogörelser för möten och 'samtal' (medelst NVC) med mänskliga och ickemänskliga vänner. Monroe underströk svårigheterna att med mänskligt språk återge dessa tankeutbyten. Han utformade egna uttryck och termer att beteckna detaljer i förhållandena och verksamheterna i det ickefysiska liksom egenheterna i varelsernas sätt att kommunicera och umgås. Några exempel:

 

Ident = det karakteristiska energimönster varpå man känner igen en varelse, ett slags icke-fysiskt 'namn' eller 'adress'. Rote (relaterad organiserad tankeenergi) = tankeboll, ett paket av tanke, minne, information som blixtsnabbt överförs från en varelse till en annan. Den andre kan 'köra roten', alltså läsa informationen och så ögonblickligen få del av hela informationen under förutsättningen att han/hon/den har erforderligt percept = insikt, förståelse, intuition. Klick = det ögonblickliga byte av verklighet som följer med övergången från ett medvetenhetstillstånd till ett annat.

I den andra verkligheten kan förmågan att ta emot information utifrån kopplas på och stängas av (se första artikeln). Man är alltså antingen öppen eller sluten. Om man är osäker fladdrar man. Om det är något man inte förstår, blir man tom (engelska: blank). Vända inåt gör man om det är något man behöver fundera på. Om man mattas, tyder det på att man förlorar intresset. Om man blir jämn (eng. smooth) visar man därmed att man behärskar situationen och sig själv. Den varelse som lyser upp visar glädje, entusiasm; den som dallrar visar känslor i allmänhet, och den som böljar ger sig hän åt den andra världens motsvarighet till vårt skratt. Man böjer sig när man medger ett klart sakförhållande. Här ert utdrag ur Monroes redogörelse för ett möte med Bill, en vän som inte längre levde i fysiska världen:

 

"... fann jag mig själv i en stor massa av grå former. 'Massa' betyder att de var så många att de tycktes försvinna i fjärran. Alla hade uppmärksamheten riktad åt ett och samma håll, och ingen tycktes märka att jag anlänt - utom en, som var klarare än de andra. Den nalkades mig och stannade.

Den öppnade sig – med ord! I mitt medvetande. (Jag är glad över att du är tillbaka, Bob. Du har missat en hel del lektioner.)

Jag fladdrade. (Jaa, öh, jag har har haft så mycket att göra.) Formen blev skarpare. (Du är annorlunda. Du har väl inte hållit på med droger eller alkohol.?)

Jag öppnade mig fullt ut. (Jag har förlorat en rote eller så kan jag inte dra ut den. Var är jag?)

Formen böljade. (Det kan man verkligen säga! Du är tillbaka i sovarnas klass.)

Jag vände mig inåt och perceptet kom klart och tydligt. Sovarnas klass - lektioner som bevistades av otaliga människor under en del av deras djupsömn. Den enda inskränkningen var att sådan sömn inte fick störas av kemiska ämnen; den måste vara naturlig. Hur många gånger hade jag inte varit här tidigare, innan jag visste något om utanför-kroppen-upplevelser och liknande ting! Jag mindes det helt enkelt inte när jag vaknade, lika litet som någon annan. Om något av det ändå sipprade igenom, så trodde jag att det var en dröm, inspiration, idé eller inbillning.

Och jag kände igen min lärare. (Hej, Bill.)

Bill böljade. (Det där tog tid, va? Vill du vara med igen?) Jag fladdrade. (Nja, jag vet inte riktigt. Jag tror faktiskt att jag är annorlunda. Jag sover ju inte.)

Bill blev något tom, lyste sedan upp. (Åh, du är en av de där. Hur gick det till.?)

Jag böjde mig. (Jag vet inte. Det bara hände.)

Bill vände sig inåt, öppnade sig sedan. (Det betyder att du inte hör hemma här längre. Det är synd. Du var en av mina bästa elever.)

Jag fladdrade. (Är du säker på det? Att jag inte hör hit?)

Bill blev jämn (Jag har haft sådana förut. Det fungerar inte. Din sort blir otålig uttråkad. Det är den driftiga typen, utanför-kroppen-människorna. Mycket, mycket upptagna.)

Jag blev sakta jämn. (Vad säger du om att ha mig med en sista gång. Så länge som jag är här?)

Bill mattades. (Du vet det säkert redan. Jag kan inte ändra programmet.)

Jag öppnade mig helt. (Pröva mig.)

Bill fladdrade och kastade en rote till mig. Jag öppnade den lätt.

KLICK

Den magsårslindrande, ångestdämpande, spänningsupplösande, sammanfattande formeln:

Den stora bakomliggande orsaken till mänsklig oro hänger samman med Förändringens Lag. Alla mänskliga stridigheter hänger samman med denna lag. En del oroar sig för att det blir förändringar, andra för att det inte blir det. Man utkämpar krig för att hindra eller främja förändringar.

På det individuella planet yttrar sig detta i olika slags obeslutsamhet. Rädsla ingår i mönstret, rädsla för följderna av - något beslut eller handlande. Trycket växer, blir starkare allteftersom beslutet skjuts upp. Som resultat ansamlas giftämnen i alla delar av det mänskliga systemet, tills funktionsförmågan bryts ner eller allvarligt skadas. Det som dödar är obeslutsamheten.

Beakta statistiken för beslut allmänt och förenklat. Inför varje beslut finns det 50 procents sannolikhet för att man gör ett riktigt eller konstruktivt val. Om man väljer den rätta vägen, blir det uppenbarligen inga problem. Om man fattar fel beslut, blir det snart tydligt. När det blir det, finns det 50 procents sannolikhet för att valet kan göras ogjort och den konstruktiva vägen kan återupptas.

Alltså är det högst bara en risk på fyra att det fattade beslutet är oåterkalleligt. Alla avgörande beslut i människans historia har fattats på mycket sämre odds än tre mot ett. Några gånger var oddsen så dåliga som tjugo mot ett, och resultatet blev lika fullt positivt.

För att komma bort från obeslutsamhetens nollpunkt intar man den ståndpunkten att vilken handling som helst är bättre än ingen alls, en ståndpunkt grundad på vetskapen om att oddsen är tre mot ett. För att få samma process i gång utan att drabbas psykiskt därav gör man följande:

Gör upp lista A. På denna lista antecknar du alla dina anledningar till oro, ångest och bekymmer som du absolut inte kan göra något åt. Du kan inte göra något åt morgondagens väder. Det kommer att regna, snöa, bli kallt eller varmt, och ingenting du gör kan förhindra det. Om det inte finns något du kan göra åt sådant idag, så sätter du det på lista A.

Gör upp lista B. På denna lista antecknar du alla dina anledningar till oro, ångest och bekymmer som du kan göra något åt idag genom att gå till handling i stort eller smått.

Gör upp lista C. På denna lista antecknar du alla dina behov, förhoppningar och önskemål, stora som små, som fortfarande är ouppfyllda.

Uträtta följande idag:

Förstör lista A och avfärda därvid allt den innehåller ur ditt medvetande. Varför slösa energi på att oroa sig för sådant man ändå inte kan styra?

Utför något, om än aldrig så litet, av det som står på lista B, så att du börjar avverka allt som står på listan. Flera kan avverkas omedelbart och därmed avfärdas ur ditt medvetande. Övriga väger då inte längre lika tungt, eftersom flödet har kommit igång, beslutet har fattats.

Utför åtminstone en sak av dem som står på lista C, så att du tar ett steg i riktning mot målet.

Genomför denna process varje dag, tills du inte längre har någon lista A, någon lista B och all din energi och medvetenhet ägnas åt sakerna på lista C.

Du kommer då att med upphöjt lugn fullborda ändamålet med ditt liv som människa.

KLICK!

Jag vek ihop roten och stoppade den på mig, vände mig sedan mot Bill. (Den var ganska bra. Verkade bekant.)

Bill böjde sig. (Det borde den vara. Du måste ha tagit den till dig för några hundra lektioner sedan.)
Jag öppnade mig. (Bill, om jag inte hör hemma här, vart ska jag då ta vägen?)

(Det vet jag inte. Jag har inte det ringaste percept om den saken.)

(Det måste finnas lektioner för, öh, vildar som jag.)

Bill böjde sig. (Det finns det säkert. Jag måste gå mina ronder nu. Titta in någon gång om du har lust. Jag finns två ringar utåt.)

Jag öppnade mig helt. (Det ska jag göra.)

Han vände sig om och försvann in i hopen av grå former, och då jag inte hade något bättre för mig, vred jag mig runt och dök tillbaka mot det fysiska. Återinträdet blev normalt." (Far Journeys, ss. 79-82)

 

I den tredje och sista artikeln ska jag berätta mera om Monroes och andras upplevelser djupt inne i den andra verkligheten. Det blir också en sammanfattning av några viktiga insikter om meningen med vårt liv på jorden.

 

Copyright © 1998 by Lars Adelskogh

Först publicerad i NEXUS Nya Tider, nr 2 1998

 

Utlagd på internet den 14 februari 2007