Den 16 januari 2008

 

FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA

ELLER FORUM FÖR JUDISK ETNISK AKTIVISM?

 

Förr i världen, när vi svenskar var ett kristet folk, var det främst kyrkan som hade uppgiften att uppfostra oss i vad vi skulle tycka och tro. Men kristendomen är inte längre Sveriges eller ens Europas religion. Det är numera i de flesta, om inte alla europeiska länder fullt tillåtet och medför inga rättsliga åtgärder att offentligt uttala att man inte tror på Gud Fadern, Sonen Jesus Kristus eller Den Helige Ande. Men försök att i Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz, Belgien eller Polen säga rakt ut i det offentliga rummet att du inte tror på gaskamrarna i Auschwitz och Treblinka! Du hamnar inför domaren och kan vara glad om du kommer undan med kraftiga böter. För Jürgen Graf i Schweiz, David Irving i Österrike, Ernst Zündel, Germar Rudolf och Sylvia Stolz i Tyskland har det gått sämre. De har alla dömts till långvariga fängelsestraff enbart för sina åsikter om det förflutna. Tron på Förintelsen har blivit det moderna, sekulära Europas surrogatreligion.

Vi kan i vår tid bevittna hur denna surrogatreligions överstepräster griper tag i europeiska länders regeringar och får dem att stifta lagar, anslå skattemedel, utge skrifter, hålla offentliga ceremonier och manifestationer, införa studieprogram i skolorna och universiteten, allt med syfte att främja tron på Förintelsen.

Vårt land och vårt folk är det första i Europa som dessutom belastats med en egen myndighet för inhamrandet av denna enda rätta tro Myndigheten heter ”Forum för levande historia”, och dess verksamhet regleras med en statlig instruktion (SFS 2002:795). Enligt denna instruktion skall myndigheten vara ”ett nationellt forum med uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Forum skall ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde.”

Det är emellertid en skev och selektiv uppfattning om ”alla människors lika värde” som Forum gör sig till tolk för. Ett klargörande exempel på detta är uttalanden Forums historiske expert fil. dr Björn Furuhagen gjorde i ett brev till skriftställaren i historiska frågor Ola Bruhner. Bruhner hade den 26 november 2003 till dr Furuhagen skickat ett fax med undran varför Forum för levande historia ej med ett ord omnämnt de massdödanden och folkfördrivningar segrarmakterna förövade mot etniska tyskar i andra världskrigets slutskede. Det som mest brukar talas om i detta sammanhang är den sovjetiska krigsmaktens mycket omfattande övergrepp mot tysk civilbefolkning i Ostpreussen, Schlesien och Pommern. Därutöver förekom etniska rensningar och massdödanden av tyskar i Sudetenland, Ungern och Jugoslavien Men en fullständig genomgång får inte utelämna de systematiska, massiva övergrepp som även västallierade begick mot tyska krigsfångar och tysk civilbefolkning, framför allt massutsvältning. Sammanlagt handlar det om miljontals värnlösa tyskar.

Den 5 december 2003 skriver Furuhagen: ”Som svar på ditt andra brev kan jag återigen hänvisa till instruktionen som stadgar att Forum för levande historia ska ta sin utgångspunkt i förintelsen. Av instruktionen framgår också att myndigheten inte endast ska informera om folkmord och brott mot mänskligheten i ett historiskt perspektiv. Vårt fokus ligger också på att ’främja arbetetet med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter’. Forum kan således inte ta upp alla de olika former av förtryck och övergrepp som genom historien begåtts. Just nu har vi inga planer på att ta upp segrarmakternas övergrepp. Sådana begicks förvisso men kan ändå inte jämföras med den systematiska och totala utrotningen av miljontals judar. Forum kommer däremot att belysa terrorn under stalintiden, diskrimineringen av homosexuella och romer som ju var grupper som också drabbades av förintelsen samt sannolikt också folkmordet i Ruanda. Längre fram i tiden kommer förmodligen andra teman att tas upp.”

Arbetar man vid en myndighet, som har till övergripande mål ”att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde”, kan man inte vifta bort dödandet och fördrivandet av miljontals civila tyskar med påståendet att de inte kan ”jämföras med miljontals judar”. ”Alla människors lika värde” betyder just fullständig jämförbarhet. Enligt den amerikanske historikern Alfred de Zayas var det drygt 2,1 miljoner civila tyskar som dödades i de etniska resningarna i öster – amerikaners, britters och fransmäns övergrepp i väster att förtiga.

Om Forum dessutom med Furuhagens egna ord ”kommer att belysa terrorn under stalintiden”, varför vill man då göra undantag för röda arméns terror mot tysk civilbefolkning 1944–1945? Det var ju knappast de västallierade, som förövade dessa folkrättsbrott, utan just det av Stalin diktatoriskt styrda Sovjetunionen. Den logik man måste tillämpa för att inte räkna dessa folkrättsbrott mot tysk civilbefolkning till stalintidens (1924–1953) terror är krigspropagandans eller det etniska särintressets logik.

Det sammanlagda antalet tyska civila dödsoffer för de allierades politik efter att krigshandlingarna upphört överstiger sannolikt den nyss nämnda siffran 2,1 miljoner flera gånger om. Den kanadensiske forskaren James Bacque dokumenterar i sin bok Crimes and Mercies från 1989 den systematiska utsvältningspolitik den västallierade ockupationsmakten utsatte det besegrade tyska folket för åren 1945–1950. I månader låg den officiellt godkända livsmedelstilldelningen inte högre än 400 kcal per person och dag, alltså mindre än hälften än vad en ständigt sängliggande behöver för att inte dö alltför snabbt. Detta skedde alltså i fredstid, när segrarmakterna satt med fullpackade livsmedelsförråd. Det totala antalet dödsoffer för den västallierade ockupationmaktens folkrättsvidriga politik mot de besegrade tyskarna beräknar James Bacque till nio miljoner. Jag endast omnämner dessa folkrättsbrott utan att här gå in på detaljer. För dylika enskildheter hänvisar jag intresserade läsare till min tidigare publicerade artikel i ämnet, ”Vae victis!”.

Dr Furuhagens resonemang, ”Forum kan således inte ta upp alla de olika former av förtryck och övergrepp som genom historien begåtts”, är självklart men i det sammanhang Bruhner påtalade poänglöst. Bruhner hade inte frågat om de folkmord och etniska rensningar mongolerna företog under sina härjningståg i förra hälften av 1200-talet, inte heller assyriernas dito sådär två tusen år tidigare. ”Levande historia” syftar på vår egen tid, och det Bruhner ville ha svar på avsåg samma tid och samma geografiska rum som Förintelsen. Men tydligen var det fel folk. Tyskar kan inte jämföras med judar.

Att Forum så flagrant underlåter att taga upp massiva folkrättsbrott mot tyskar under en skylt av förment moralisk universalism är svårt att uppfatta som annat än ett utslag av generellt hat mot tyskar. Generellt hat mot ett helt folk icke bara tillåts utan även belönas, när folket ifråga är tyskar, vilket givetvis vore fullkomligt otänkbart, om hatet riktades mot exempelvis judar. Elie Wiesel är ett skarpt synligt exempel på detta tillåtna och premierade tyskhat. År 1968 uttalade han i sin bok Legends of Our Time (sidorna 177-178) att ”varje jude borde någonstans i sitt väsen avsätta ett särskilt område av hat – friskt, manligt hat – för det som tysken står för och det som är bestående i det tyska. Att göra annat vore att förråda de döda.” Samme Elie Wiesel fick arton år senare Nobels fredspris – jag skämtar inte! År 2000 var han hedersordförande vid den första Stockholmskonferensen om Förintelsen, det initiativ av statsminister Persson som tre år senare resulterade i Forum för levande historia. Är det så man hyllar principen om ”människors lika värde”? Är Elie Wiesel numera humanitär universalist? Så länge han inte gjort avbön för sitt uttalade, extrema och generella tyskhat, måste han betraktas som hyperetnocentrist och uteslutande judisk etnisk aktivist.

Att Forum för levande historia trots skylten vägleds mera av judisk partikularism än av humanitär universalism visas av inställningen till palestinierna. Fördrivningen av den palestinska majoritetsbefolkningen var en förutsättning för upprättandet av den judiska staten. Detta om något är ju levande historia, eftersom den etniska rensningen av palestinierna fortsätter i nutiden. För detaljer hänvisas till historieprofessorn Ilan Pappes bok Den etniska rensningen av Palestina (Karneval förlag, Stockholm 2007). Ilan Pappe är en humanitärt sinnad israel, som mycket skarpt kritiserar det egna folkets etnopolitiska historia. Det radikala sionistiska programmet innefattar att även den dryga miljon palestinier som är israeliska medborgare skall fördrivas, en ståndpunkt som numera företräds av viktiga medlemmar av Israels regering såsom vice premiärminister Avigdor Lieberman. Palestinierna lever alltså i en välgrundad fruktan för ett existentiellt hot att utplånas som folk.   

Judiska etniska aktivister blir givetvis indignerade, om ordet folkmord används om deras stamförvanters behandling av palestinierna. Men att även etnisk rensning och folkfördrivning räknas till folkmord påpekade Yehuda Bauer i sitt tal vid Stockholms Forums konferens om förhindrandet av folkmord den 26 januari 2004. ”Vad menar vi med folkmord eller folkmordshändelser?” frågade professor Bauer. Han besvarade själv frågan med att räkna upp fyra punkter, varav den tredje är just ”så kallad etnisk rensning, som innefattar ett existentiellt hot mot den drabbade befolkningen”. Professor Bauer är akademisk rådgivare till en ”internationell insatsstyrka för samarbete för utbildning om Förintelsen” som Forum för levande historia är medlem av.

Forum för levande historia har en hemsida på internet (www.levandehistoria.se). Om man där söker på ordet ”palestinier”, får man några få, föga relevanta träffar. Det är följdriktigt. Många judiska etniska aktivister hävdar ju att det inte finns några palestinier. En av få träffar på ”Palestina” avser en solskenshistoria om en jude, som flyttade till Palestina strax efter andra världskriget och där fick ett nytt hemland. Icke ett ord slösas på att palestinierna samtidigt berövades sitt hemland. Det pågående folkmordet på palestinierna är uppenbarligen ingen angelägenhet för Forum för levande historia. Det förbigås med en dånande tystnad. Alldeles vad man kan vänta sig av ett falskskyltat forum för judisk etnisk aktivism.

 

Lars Adelskogh