Den 10 juni 2005

 

ATT SLÅ TILLBAKA MOT IMPERIET

av William S. Lind

 

De nyligen genomförda folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna mot förslaget till konstitution för Europeiska unionen är inte enbart politiska företeelser. De utgör också betydelsefulla skeenden i utvecklingen av fjärde generationens krig. Hur så? Jo, därför att den yttersta orsaken till fjärde generationens krig är en kris i statens legitimitet, och de två folkomröstningarna innebar att de franska och nederländska folken gjorde uppror mot sina eliters ansträngningar att tömma staten på dess innehåll.

För att förstå vad som hände i dessa två omröstningar krävs ett tänkande som går på tvärs mot invanda mallar. Normalt skulle vi tänka på eliter såsom företrädare för staten och vanliga människor såsom upproriska mot staten. Men det är inte vad som hände här. Tvärtom företräder eliterna förstörandet av staten och de franska och nederländska folken reste sig till försvar för sina historiska nationalstater. I själva verket var det adeln som ropade ”Ner med kungen!”, medan bönderna ropade ”Leve konungen!” (vilket hände ganska ofta under både franska och ryska revolutionerna).

Dagens europeiska politiska eliter har inte sin trohet i första hand mot staten, lika litet som de flesta av deras gelikar på andra håll. Deras främsta lojalitet är i stället riktad mot en Ny Världsordning, som förespråkar världsregering (också EU är endast en etapp på färden mot detta mål), en globaliserad ekonomi, där den europeiska och amerikanska levnadsstandarden jämnas ut med den i tredje världen, och ett allmänt avskaffande av religioner, seder, bruk och traditioner till förmån för en kultur som bygger på kommersialism, materialism och sinnliga njutningar. Västerländska eliter, i synnerhet de i Europa, lägger till ett element: kulturmarxismens ideologi, Frankfurtskolans marxism, som säger att den vita rasen (i synnerhet männen), den kristna religionen och den västerländska civilisationen alla är onda ting som måste trängas undan och med tiden utplånas. På 1930-talet skrev den engelske romanförfattaren Aldous Huxley en bok om en sådan framtid. Han gav den namnet Du sköna nya värld.

Västerlandets politiska eliter började flytta sin lojalitet bort från staten efter första världskriget. Det var en reaktion på de fasor staten framkallade på platser som Ypres, Somme och Verdun. De intensifierade sin nya lojalitet mot den internationalistiska superstaten efter andra världskriget och inledde det långsamma, svåra skapandet av verkliga superstater i form av Förenta nationerna, Internationella domstolen, Gemensamma marknaden (numera Europeiska unionen) och liknande sammanslutningar. De väntade sig att de vanliga människorna med tiden skulle följa det exempel de fått av dem som var finare än de själva och skänka också sin lojalitet åt den sköna nya världen.

Men de hade fel. Som de franska och nederländska folkomröstningarna visat, är vanliga människor mer benägna att vara lojala mot något verkligt, sin historiska nationalstat, än en abstrakt plan, där de med rätta skönjer totalitära tendenser (ett antal före detta sovjetiska oliktänkande varnar för att Europeiska unionen allt mer liknar Sovjetunionen). Folket föredrar sin egen kultur framför ”mångkulturalismens” gift, sina egna grannar framför horder av halvt barbariska invandrare och sina egna sedvänjor framför förordningar som utfärdas av centralplanerande byråkrater i Bryssel.

Hur kommer då den sköna nya världens eliter att reagera på denna oupplysta oförskämdhet från de oborstade massornas sida? Genom att inse att gjort ett misstag – misstaget att låta vanliga människor ha en talan om sin egen framtid. De kommer att ta sig en funderare, sakta ner verksamheten en tid och sedan fortsätta på den gamla vägen, men denna gång se till att det inte blir några fler folkomröstningar. Den sköna nya världen anordnar allmänna val endast för att inte ge väljarna något annat att välja än mer av den sköna nya världen.

Och så kommer statens legitimitet att rasa än mera, och fjärde generationens krig fortsätter att spridas, också i Europa. När vanliga människor nekas möjligheten att vara lojala mot sin historiska stat och det levnadssätt som tillhör den, kommer de förvisso att flytta den lojaliteten, men inte till den sköna nya världen utan till en mängd strävanden, ideologier, religioner, regioner, etniska grupper, stammar och gäng. Och för dessa nya lojaliteter kommer de att strida.

Liksom Frankrikes bourboner har euroeliterna ingenting glömt och ingenting lärt. Framtiden är inte deras.

 

William S. Lind är en framträdande amerikansk militärteoretiker. Tillsammans med fyra andra män präglade han i slutet av 1980-talet begreppet ”fjärde generationens krig”, vars verklighet den amerikanska armén får uppleva i Irak och Afghanistan. Artiklar av honom publiceras regelbundet på internet på www.antiwar.com och www.lewrockwell.com, två hemsidor som vi varmt rekommenderar.

 

Översättning från engelskan av Lars Adelskogh.